Jag var inne hos Johanna och såg att hon skrivet om mobbing. Det finns inget som jag föraktar så mkt som mobbing! Och oftast pratas det om att det är barn. Nej då vi vuxna är lika bra på det! På arbetsplatsen sker det massor av mobbning, himlande med ögonen, kropps-språk som säger mer än hårda ord och massa annan "gömd" mobbning. Jag blev mobbad "light" som liten. Jag hade ju så mycket större ögon en alla andra. Jag fick höra ett "Mu" när coolingarna gick förbi, jag fick höra att jag skulle sluta stirra så att inte ögonen trillade ut. Lärarna tyckte att jag bara var gnällig. Jag hade turen som hade storasystrar som kämpade för mig, speciellt Helen kom ner till min skola och hotade med att banka skiten ur mobbarna. Dom blev tysta efter det. En dag träffade jag en optiker som sa till mig - Du ska få se, när du blir äldre kommer alla killar att springa som tokiga efter dig på grund utav dina stora vackra ögon. Det är bara filmstjärnor som fått så fina ögon som du. Det stärkte mig och jag rätade på ryggen! Men jag har stora ärr, för varje gång någon säger att jag har fina ögon tänker jag, "Ja för att dom är STORA"... Vi får inte glömma att vi är barnens förebilder, det är vi som ger dom ger dom grundvärderingarna! Jag kämpar med att ge mina barn rätt värdegrund och respekt för att vi alla är olika och jag kommer ALDRIG att acceptera om dom gör någon annan illa.... Och till dig som mobbade mig, TACK!; för du har gjorde mig mer ödmjuk, empatiskt och respektfull mot andra människor. Vad fick Du med dig för att du mobbade? Mina fina flickor har fått mammas ögon, dom är så vackra....