När man får en kommentar

Fina läsare, lyssna på mig. Ni är så fantastiska och många av er delar med er av era livsöden, ni peppar mig och skrattar med mig. Och ni ska veta att jag är där med er också. Ni är min kära i hjärtat.

Igår fick jag en kommentar från Dig som hjärtskärande öppet skriver om din sorg efter att ha förlorat din kärlek och dina barns pappa. Du vill säga till mig att leva med kärleken min istället för att ha ångest över det avsked som en dag kommer. Du talar av erfarenhet och det gör ont i hela mig och jag kan knappt andas av sorg för din förlust. Ändå tar du dig tiden att skriva en kommentar och ber mig hylla livet. Tack, ett otroligt stort TACK. 

För någon vecka sedan förlorade min klasskamrat sin dotter i en hemsk olycka. Dottern har varit klasskamrat med Cornelia, alltså lika gammal som henne. Jag kan bara ruska på huvudet och inse att det är inte kan vara sant, men det är sanningen för min klasskamrat. Tänk att vakna upp varje morgon och inse att det inte är en mardröm, det är verkligheten. Det är hennes nya liv, tomt och fullt av sorg.

Livet är inte rättvist på något sätt och jag undrar hur man klarar att gå vidare och överleva en otroligt stor sorg. Hur tröstar man en människa som egentligen bara vill få tillbaka ett ögonblick i sitt liv? Kanske så lite som en endaste millisekund.

Precis som mina barn och mina man är ni mig kära, ni är en del av min familj ni med. TACK för att du finns.

Kärlek till er alla och tack för allt ni ger mig <3

  1. Livet går trots allt vidare men tiden läker inte sår som det brukar heta…saknaden har man ju alltid med sig. Som jag berättat för dig förr så gick min syster bort för drygt två år sedan…sorgen och saknaden efter min storasyster kommer alltid att finnas där, vid vissa tillfällen starkare 🙁 Men något som är viktigt när någon går bort är att man som vän/arbetskamrat/granne vågar prata med den som sörjer…det behöver inte vara så många ord, ibland räcker det med en kram…för det värsta är när folk undviker en eller tar omvägar för att slippa mötas, dom är rädda för att man t ex ska bli ledsen. Men vad gör väl det? Då får man väl gråta tillsammans en stund…
    Det var mina tankar….kramen till er alla ♡

  2. Fint skrivet! Det är tufft att stå bredvid. Min sambo förlorade sin syster för 2 månader sen och jag vet fortfarande inte vad jag ska säga vissa dagar.

    1. Åh, krama om honom massor, och en kram från mig med. Förstår att det är en stor sorg för er båda <3 KRAMAR till dig Elin

  3. Ja Fnulan vi vet vad som hände igår men inte vad som händer i morgon,det är inte alltid så lätt att bara vara i nuet och njuta av det, vi har så många rädslor , rädslor som undrar om vi räcker till som vi är, om våra liv ska få vara så här bra, med en man som man älskar ett fint hus, ett arbete att gå till, pengar på kontot varje månad som räcker till mat och husrum och lite till, att våra barn ska få vara friska och lyckliga, och att vi själva ska få vara friska, vissa tar allt detta som givet, och vissa har mera rädslor för att den fina bubblan ska spricka och något hemskt och otäckt ska hända som gör att livet aldrig mera blir som innan, (som nu) ja och hur ska man göra för att må bra och njuta av det vi har??? utan att vara rädda för framtiden, eller ta allt för givet och inte uppskatta allt fint man omger sig med?? det är det svåra, att ha en lagom balans, ja jag vet inte, jag brottas själv med det och jag tror att de flesta gör det, det går liksom inte att komma med några små käcka råd hur man ska göra för jag tror inte att någon vet det.Det enda jag vet är att jag själv måste försöka att leva mera här och nu fast jag har inte kommit på hur ännu, fast kommer jag på det ja då skriver jag väll ett litet käckt tips ändå! 🙂
    Kramar Christina

    1. Christina, tack för din kommentar! Ja du har såklart rätt, vi bara susar förbi i vårt liv och stannar inte och njuter. Mönster som sitter inpräntat i oss, ett mönster som jag undrar om det går att bryta…
      Stor KRAM

  4. Så fint skrivet! Jag miste den artonde juli själv min mamma efter en tids sjukdom ( cancer ). Smärtan är outhärdlig tung att bära men jag tar en dag i sänder och vet att det blir bättre med tiden.

    1. Åh Cajsa….. tappar andan <3 Jag beklagar verkligen sorgen och jag hoppas att du i alla fall har många fina minnen från fin mamma att njuta av. Många varma kramar till dig i din jobbiga tid <3 <3 <3 Tack för att du delade med dig.

  5. Min bästa väninna, miste sin dotter den 6/12-13 i en olycka.
    Dottern var 16 år…..<3
    Jag och min familj har varit med henne och hennes familj från första stund och vi är med Dom fortfarande.
    Livet kan ändras snabbt.

    1. Ia, krama om din vän från mig. Så fint av er att finnas tillhands. Jag tror att det är den bästa medicinen, omtänksamhet och medmänsklighet, Du är en fin vän.

  6. Livet alltså.. Så skört, vackert & emellanåt förjävligt. Jag förlorade min storebror för 10 år sedan i december. Fruktansvärt & alldeles överjävligt. Kan inte som mamma förstå hur min mamma & pappa överlevde. Hur de orkade. Jag mår så illa när tanken slår mig.

    1. Ja. Illa. Det berör så djupt så det är fruktansvärt. Jag hoppas att du har fina minnen av din bror och att du pratar med honom ibland. Stor Kram och Tack för att du finns hos mig här!

  7. Vackert skrivet!

    Har varit mycket död omkring mig den senaste tiden, för lite drygt två veckor sen förlorade jag en av mina barndomsvänner i cancer, hon var bara året äldre än mig och vi umgicks mycket. På fredag är det begravning och jag kan fortfarande inte förstå :'(
    Nyligen hade vi även en hemsk olycka 500 m från lägenheten där en ung man körde motorcykel och krockade med en lastbil, han klarade sig inte, det gör så ont i mig när jag kör förbi där och ser alla blommor och människor som står där och gråter.
    Allt jag hoppas på är att alla de människor som försvunnit från oss har det bra och är utan smärta. Jag fortsätter leva och kämpa vidare ihop om att vi alla ses en dag igen, tills dess får man ha så roligt som möjligt så man inte glöms bort.
    Vårda varje minut av ditt liv och var tacksam för alla som finns runt omkring, allt för många är blinda av sorg och oro över vad som komma skall, lev istället och ta hand om dig och dina nära och kära 🙂 <3

    1. Åh nej åh nej…. Så grymt!! Jag önskar att jag kunde följa med till begravningen och hålla dig i handen! Tack för dina fina och omtänksamma ord, det värmer att världen bebos av fina människor!

  8. Vad fint du skriver och vad personlig och rolig din blogg är. Jag hittade dej idag på fb och känner direkt att dejmåste jag följa!

    Gillar även att du skriver att du inte är tjock. Du är bara väldigt mycket kvinna. Det tycker jag lät stolt och starkt. Jag har själv ätstörningar och kämpar hela tiden för att inte ramla dit men i allt mediabrus om bantning och retuscherade bilder är det jättesvårt. Jag försöker själv inte vara en del av det i min blogg utan växlar osminkat med sminkat och definitivt inga retuscheringar.

    Idag såg jag JLo’s senaste skivomslag och blev så ledsen över att se att hon ser så omänsklig ut. Naket har jag inget emot men det hade varit så skönt att se en äkta bild istället för en gångs skull.

    Kram o ha en bra dag!

    1. TACK bejb!! Vad gullig du är!! Vilken komplimang, den satte sig som en smäck i magen precis som dagens första kaffe!

      Jag vill krama om dig… jag har varit mycket nära anorexia, min dotter Cornelia har varit drabbad, du kan hitta hennes inlägg här om du söker ”anorexia”. Jag är glad att du kommit så långt du med. Du är fin, det såg jag på din blogg, OCH väldigt klok. Tänk att ha det i sitt cv.

      Massor med kärlek och KUL att du hittade hit =)

  9. Detta har vart den värsta sommaren i hela mitt liv!! Jag vaknar arg på mornarna och sen fortsätter dagen i samma anda. Inte blir det bättre om man kikar in på fb och ser allas perfekta super lyckliga status uppdateringar om deras liv. I juli gick min pappa hastigt bort efter en tids sjukdom. Saknar honom så fruktansvärt mycket. Sen får man inte sörja i fred heller och skulle man nu må lite bättre en dag så dimper det ner något ”konstigt och krångligt” papper som ska fyllas i. Nu ligger det på mig, sitter och drar mitt hår och vill gå till pappa och be om hjälp för om det kommit sånt förr är det ju han som hjälpt mig. De säger att det kommer bli bätre, jag hoppas verkligen det även om det känns långt dit nu. Det värsta är ändå vänner som inte förstår att jag inte mår så bra just nu och inte är mitt vanliga glada skrattande jag. Så jag har iallafall lärt mig vilka som är mina riktiga vänner på den här resan.

    Tack för ordet från argbiggan!

    Kram

    1. Argbiggan, du har rätt i att vara arg och sörja. Jag beklagar verkligen din stora sorg och hoppas att det lättar med tiden, men låt det ta sin tid. Jag har förstått att det är mycket att tänka på när någon lämnat hastigt. Skulle det inte kunna vänta..
      Många varma kramar till dig och du får vara arg på mig med!! All kärlek

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..