Hej vännen, vet du en sak, jag tränade igår och överlevde, men det var fan precis. Jag lovar, jag höll på att dö! Jag skojar inte. På allvar trodde jag att jag drog mina sista andetag. Jag ska erkänna att det var smärtsamt ledsamt också, min kropp fungerar inte som den ska. Den orkar inte det jag vill (när jag verkligen vill) och jag känner hur kroppen motarbetar mig och talar om för mig att jag inte kan. Det är inte roligt utan riktigt sorgligt. Fast med två av världens bästa tränare, Camilla och Susanne, ska jag klara det här. Och dessutom har jag världens bästa läsare som peppar och hejar på mig. Och nu ska jag vara en sådär smärtsamt jobbig mamma också och skryta om mitt intelligenta barn som är smartare än nåååååååågon annan. För visst kan iiiiiingen annan fyraåring skriva lite? Nej, tänkte väl det ;)