Vuxenmobbing- finns inte det?

Grrrrr håll i dig. Nu är denna kvinna på krigsstigen. Hornen är ute i pannan och huggtänderna utfällda redo för attack. Nej det är inte dig jag är förbannad på, jag är förbaskat trött på ”bullys”. Speciellt vuxna sådana.

Vi fokuserar så mycket på barn och mobbning. Ja, det är skithemskt, det är där allt börjar. Jag tar självklart helt avstånd från det och gud nåde den som mobbar ett barn. Nu är det inte det vi pratar om du och jag. Nu pratar vi om vuxna människor som borde vara förebilder men beter sig som fullständiga idioter.

Så fort man är vuxen så försvinner ordet ”mobbad” från beskrivningen av hur en person behandlas. Istället kallar man det den utsatte blir utsatt för som ironi, skämt, trakasserier eller bara skitsnack. Varför är det okej? Om du som vuxen hör eller ser att någon blir utsatt för något ovan säger du ifrån då? Oftast gör man det inte och därför ställer jag mig frågan varför vi inte gör det. Varför är detta beteende så mycket mer ”accepterat” bara för att man är vuxen?

Och varför försvinner beskrivningen av en ”mobbare” när vi blir vuxna? Nä då kallas man rolig, skojare, åsiktsbenägen eller något annat snyggt överslätande ord. Är man inte mobbare om man hånar en annan person så att den mår dåligt, eller till och med gaddar ihop sig med några andra som nickande skrattar med. Och varför händer det ofta framför andra  som inte gör ett skit? Återigen; Varför är detta beteende så mycket mer ”accepterat” bara för att man är vuxen?

Hur många gånger ser man inte idiotförklaringar av andra på till exempel Facebook och i debatter? Det sker dagligen vassa kommentarer och många har bara en jävligt taskig attityd mot medmänniskor. Oftast liknar jag det med översitteri, dessa personer vill gärna vara lite mer, bättre och större en andra. Fy farao säger jag bara, er är jag förbaskat trött på.

Och så undrar vi varför barn blir mobbare?
Det är enligt mig otroligt enkel mattematik. 1+1 blir faktiskt 2.

 

  1. Intressant och bra inlägg! Man undrar som du skriver, varför byta namn på det, när det är samma sak? Saknar fler förebilder och önskar mindre mobbning i samhället.

  2. Jag jobbar just själv med detta då det förekommer på en plats i mitt liv. Jag kan dock inte vara tyst och tyvärr får jag ta mycket skit pga av detta. Men jag vägrar låta ”mobbarna” som jag kallar dom med rätt vinna. Tyvärr är det som du säger skitsvårt då man efter 18 tydligen för göra vad som helst utan att kallas mobbare . Morr !!
    Ha en fin söndag

    1. Så underbart att läsa att du går emot strömmen! Jag måste bli bättre på det för ibland glömmer man bort. Jag såg något på Facebook och blev helt tokig för denna personen är ofta kränkande och nedvärderande. Det är inte ok! Kramen och fortsätt vara du!

  3. Mobbing börjar inte med barn, de har lärt sig det av vuxna.

    Vi vuxna måste vara försiktiga vad vi säger runt barn. Om jag som mamma kommenterar någons kläder, oaktat anledning eller sätt, skickar jag ju signaler att det är ok att kommentera någons kläder.

    Sen är det ju så att om den ”utsatte” upplever en behandling negativt så är det ju den som bestämmer om det är ok eller inte. Inte den som är ironisk, sarkastisk, skojare eller vad det nu kallas.

  4. Tack för att du tar upp ett mycket mycket viktigt ämne! Jag håller med dig fullständig, och är en av dom få som säger ifrån i verkligheten – där och då när skiten händer. Men det kan man få lida för eftersom man ställer upp sig själv som ett byte i skottlinjen. Jag har också skrivit ett blogginlägg om detta (förhatliga) ämne, och hoppas att du inte har något emot att jag lägger en länk till inlägget här så du kan få ta del av mina tankar om det hela. Länken verkar inte att gå att få klickbar så inlägget går också lätt att hitta i min blogg under kategori ”kränkande särbehandling”.

    http://chezannalena.blogspot.com/2015/10/ar-du-emot-mobbning-i-verkligheten.html

    Mvh
    Anna

    1. Jättebra att du med skrivit om detta. Jag tycker att man glömmer bort det i pratet om barn och mobbing. Dock så viktigt för alla att skyddas, stora som små! Puss

  5. Japp det är så sant, mobbing börjar hos vuxna, det är vuxna som lär barnen omedvetet genom att snacka skit om andra hemma, sen går det vidare, barn är mer raka och säger det in the face men vuxna är fega och säger det bakom ryggen. Verkligen idioter. Vet inte varför man byter namn på det när det är och känns lika hemskt som när man var barn, i know..

    Tack för ett bra inlägg fina du.

    1. Ja, eller hur!!!! Konstigt att det inte pratas lika mycket om det som vuxna! Nä tydligen är det värre för barnen. Ja klart det är för dom är små och så, men känslan är säkert lika jävlig när man är stor! Kram

  6. Bra skrivet 🙂

    Usch, vi hade en tid på jobbet då det var väldigt mycket skit. Speciellt en kollega som va rasistisk under en sommar och sa en massa saker till en utländsk vikarie. Hon vart så ledsen och ville inte komma tillbaka :-/ På vårt jobb är det mångkulturellt och vi är människor från flera håll i världen.
    Efter den sommaren så vart det verkligen noll tolerans och det blev stopp med att vi får inte prata om religion och sånt på jobbet.

    Helt sjukt hur vuxna människor kan bete sig.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..