Möta de med funktionsnedsättning

Möter du någon funktionsnedsättning?

Möter du någon funktionsnedsättning?

Jag sitter och tittar på SVT och Roy och tänker på alla de jag möter med funktionsnedsättning. Jag bara tjuter. Inte endast för att han är sjuk och framtiden ser mörk ut. Jag gråter för den kämparglöd och kärlek familjen visar. Framförallt för lilla Roy som väljer livet.

Jag arbetar med fantastiska människor med funktionsnedsättningar. Jag möter dagligen familjer där de lever varje dag med fullt fokus på att överleva dagen tillsammans med sin nära. De är tacksamma och njuter av de dagar de får tillsammans och varje dag är en kamp.

De som arbetar hos mig som personlig assistent på Omtanken är alla stjärnor eftersom de ser individen och inte funktionsnedsättningen! Tänk att du är hos en brukare som inte kan prata eller röra sig. Den personen kan inte tala om för dig att hen har tandvärk, mensvärk, är törstig eller att det kliar i håret. Då hänger allt på dig som assistent att du kan läsa av till exempel ögonen eller att du ser andra små tecken. Det är ett stort ansvar och en fantastisk gåva att kunna ge någon annan. Den personliga assistenten ger sin brukare möjlighet till livet.

Vi vet inte

Vi som inte har upplevt ett liv med en funktionsnedsättning eller att någon i familjen lever med det vi vet inte ett skit. Vi kan bara SE hur hård kampen är, men vi kan inte känna den.

Jag vet INGENTING om hur ett liv med funktionsnedsättning är, men jag beundrar de som gör det. Jag låtsas inte om att jag förstår hur dom har det för det gör jag inte. Det jag KAN är att försöka göra är att vara en medmänniska och ha förståelse för de jag möter. De med en funktionsnedsättning, de som lever med någon som har en diagnos eller någon utan. Det ska inte vara någon skillnad på mitt bemötande mot någon. Alla ska ha samma respekt, alla ska ha samma möjlighet.

Jag vet egentligen inte vad jag vill ha sagt.. Jag fick bara sådan känsla inombords att jag vill hylla de familjer och de som arbetar med personer med någon form av funktionsnedsättning. Ni är fasiken HJÄLTAR!

Jag vill tipsa dig om Ditte som delar med sig av sitt liv tillsammans med deras fantastiska dotter Delia. Jag blir tårögd över den kärlek som finns. Gå in och läs hos henne <3 HÄR.

Puss ❤️ Kram
Fnulan

funktionsnedsättning

Livet är vackert för oss alla, bara på olika sätt, vi måste bara se det.

  1. Jag jobbar också med barn och ungdomar med funktionsnedsättning. Det är det bästa jobbet som finns. Så mycket jag lärt och lär mig från de och de av mig! Jag har erfarenheter av funktionsnedsättning enda sen barnsben då jag har en bror och släktingar med funktionsnedsättning. Älskar det! Det ger så mycket! Kan skriva en hel roman om hur fantastiska de personerna är! ❤️

  2. Min bror och fler släktingar till mig har funktionsnedsättning, jag jobbar med barn och ungdomar med funktionsnedsättning, det är det härligaste och givaste jobbet som finns! Så Underbart!

  3. Jag förstår precis hur du tänker. Jobbar själv inom funktionsnedsättning och ser så mycket varje dag. Älskar mitt jobb, tycker så mycket om de jag är till för, men ser också vilka begränsningar vi sätter för
    dom. Är så tacksam över alla fantastiska människor jag har fått komma nära under dessa år.
    Kram

    1. Jag blir så ledsen när jag möter personer i vår bransch som är där av fel anledning. Detta jobbet gör ingen rik, det är så mycket annat man får <3 Kram

  4. Är evigt tacksam att mina barn och barnbarn är födda friska, men livet kan ändras på en sekund så gäller att ta vara på livet som det är nu. Min mans brorsbarn har funktionsnedsättning bor som vuxen på vårdboende. Har sett deras kamp och den är inte rolig.

  5. Oj så fint skrivet! Jag har ingen i min närhet som har ett funktionshinder, om man inte räknar Alzheimer som det. På sätt och vis är det ju ett funktionshinder för att den jäkla sjukdomen sakta men säkert stänger ner all funktion i kroppen. Min mamma är 68 och fick sina första symptom vid 62. Nu spenderar hon sin tillvaro på ett särskilt boende där hon ”umgås” med människor som är 20 år äldre. Det har varit väldigt jobbigt då jag hjälpt mamma en massa då hon fortfarande bodde hemma. Även nu har jag ögonen öppna så att min mamma, som alltid var så noggrann med allt, får den omtanke hon förtjänar. För ett tag sedan fick jag dock klaga till chefen för boendet då mamma gick omkring i smutsiga kläder. Fick även anmärka på att hennes övriga kläder i stort sett var inkastade och inte vikta i garderoben.
    Än så länge känner hon igen oss alla men fasar för den dagen då hon inte längre vet vem jag är.
    Jättefint att du uppmärksammar detta med att man måste vara lyhörd och se det den man vårdar inte kan förmedla. När man jobbar med människor så måste man alltid ha förmågan att se in i andras situationer.
    Tack!

    1. Tack Helena!! Jag hoppas att Du och din mamma kan få en fin sista tid tillsammans. Det är en hemsk sjukdom inte bara för den drabbade utan för alla som finns omkring också. KRAM och kärlek <3

  6. Tack för fina ord! Jag lever nära funktionsnedsättning, jag lever med en själv. Den syns inte mer än i min röresleapparat. tröttheten är förlamande som kommer med att kroppen sliter att hålla ihop sig o den ständiga smärtan. Jag vet att mina inre organ kan vara så svaga att i morgon finns jag inte mera. Men jag försöker att se eländet som en del av mig. Önskar att andra också kunde det o inte ställa så höga krav, det syns ju inte på mig så hur kan det vara så med mig? Jag önskar att jag inte tog åt mig i såna situationer men det gör ont när folk tycker att jag är lat o överdriver. Jag har varit vaken sen kl 3 för att börja väcka min stela kropp för att vara redo att åka till jobbet 7.15.
    Låter negativ just nu för det känns så här i de mörkaste stunderna men jag är glad att jag trots allt kan jobba. Jag kan bo själv m god planering att orka få vardagssysslor gjorda, jag kan bo själv m att vara listig o lösa vissa saker på smarta sätt. O inte minst en dos av humor o tacksamhet! Tack till alla som stöttar alla m funktionsvariationer m respekt som är någons hjälpjag ni alla är guld värda!!

    1. Kära Jenni. Tråkigt att du inte mår bra i kroppen… Jag ser bara nu när jag har en kropp som gör allt för att motarbeta mig, men jag vet att den kan bli frisk. Det måste vara hemskt att inte se ett slut på det. Massa kram <3

      1. Jag har lärt mig att leva med, vet hur det slutar till sist o får bara förhålla mig. Vissa dagar är tyngre än andra o igår va en sån dag. Idag är en bättre dag o inget ska ta ut varandra, du har ditt som du kämpar med o ingen skugga över det. I mitt jobb kan jag bli hulken när jag märker att människor m funktionsvariationer inte respekteras utan ska på ngt märkligt sätt särbehandlas. Då du slåss jag! Senast idag vann jag en rond. Familjen får det nu lättare men jag kommer att sakna dem o särskilt barnet. Jag jobbar i kommunen o får ofta höra om resurser….nu du behöver jag bara titta på min chef så står hon på min sida. Hon vet vilka paragrafer jag kan bäst i skollagen . Jag lyckas inte jämt men oftare o oftare. Må så gott!

  7. Jag jobbar som personlig assistent och det är det BÄSTA jobb jag haft! Jag har jobbat hos samma brukare i snart 7 år (jag är 51 år) och sadlade om HELT i och med det – haft en massa andra olika jobb innan. Men detta… jag ÄLSKAR DET!!! Ingen utbildning men personkemin klaffade vilket är det viktigaste.
    Kram!

    1. Ingen utbildning i världen kan slå medmänsklighet, respekt och ödmjukhet. TACK för att du vill jobba med det bästa som finns <3

  8. Det finns ju många funktionsnedsättningar,själv har jag ett barnbarn med svår adhd som inte får den hjälp i skolan som hon behöver 🙁 Blir så arg och frustrerad när inte skolan fattar,ibland har jag lust att fråga hur de tänker! Hade de t ex satt en rullstolsbunden framför en trappa och sagt -Du får ta dig ner bäst du vill? Eller sagt till en blind- Du får själv utan hjälp gå till matsalen , ja det finns många exempel. Min dotter kämpar varje dag med att strida om hennes dotters rätt i skolan och det tråkiga i hela kråksången är att mitt barnbarn är smart men vad hjälper det när hon inte får utveckla sin smarthet? Kram Anna

    1. Så rätt du har Anna. Jag blir så arg när jag läser sånt här…. GRRRRR att vi inte har mer förståelse och kunskap idag. Fy det är illa!!!! Kram

  9. Jag skulle aldrig jobba inom vården.. Trodde jag, till en fantastisk person såg min personlighet och hur mycket jag tar hand om alla andra. Denna människan ordnade en praktikplats åt mig i maj 2017 på ett gruppboende inom Lls där jag sedan har blivit kvar. Nu har jag till och med påbörjat utbildningen till undersköterska. Att få jobba med detta är helt fantastiskt, att varje gång jag avslutat ett pass kan känna i hjärtat att jag har förgyllt och gjort dagen till det bästa jag kunde för mina fyra jag tar hand om det är den absolut bästa känslan i världen ❤ Utöver detta lever jag tillsammans med min blivande man som har autism (inte så svår men den märks av ibland) och add. Just nu ligger jag i jourrummet på jobbet och kan inte sova har jobbat sen 7.30 idag och går av imorgon kl 10. Men vad gör de om man är lite trött när man har ett så fint arbete?:) ❤

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

LOADING..