Äta som Mira

Jag vill äta som Mira

Jag vill äta som Mira

Jag kom på det idag att jag vill äta på det sätt som Mira och barn gör. Jo, du förstår när jag var inne på hennes rum gjorde jag en stor upptäckt som kommer att förändra mitt liv. Kanske ditt också?

Om du tänker dig ett barn (kanske inte alla men väldigt många). De små liven äter inte som vi vuxna. I alla fall inte Mira. Hon kan ha en skål med godis mitt framför sin näsa i veckor. När jag såg hennes skrivbord låg det EN ruta, alltså EN ruta Marabou choklad. Ärligt talat, hur kan man spara EN ruta? Jag kan inte ens spara ett halvt choklad.

Och när jag då tänker efter så äter Mira bara precis det hon vill ha. Vare sig mer eller mindre. Hon tar inte två portioner för att det är gott, eller tömmer godispåsen bara för att hon kan eller för att den står där. Hon går inte i skåpen och letar efter något att smygäta för att hon är sugen eller trött. Hennes relation till mat är precis som den ska vara.

Jag funderar så på en sak som kanske inte alls stämmer, men barn kanske njuter mer när dom äter? Smakar med alla sinnen och ofta slinker maten ner med hjälp utav fingrarna. Jag älskar att äta mat med händerna, jag tycker att det smakar mer.

Varför har jag inte den förmågan? När slutade det? Och hur svårt kan det va? Vad är det som händer längs vägen?
Detta måsta jag grotta ner mig i.. Jag ska fråga Anna och Maria om dom vet något om detta.

Pussgurka på dig

barn

 

  1. Vet du vad, jag tror det är Mira som är så klok! Barn är lika mkt individer som vi vuxna. Sen tror jag mkt på hur laddat det är med mat o godis. Tillåtande? Tjat? Förbud? Tvång? Jag bara gissar nu men jag ser att barn är väldigt olika precis som vi vuxna. Så japp du har lyckats även denna gång med fina Mira

    1. Ja men det är så speciellt att se deras förhållande till mat. Den är alldeles annorlunda vår!! Barn är klokare. Så ofta!!! Kramen

  2. Fantastiskt! Barn är fantastiska. Det är vi vuxna som förknippar mat med känslor, och då går det ofta snett! Tröstäta, ”fira-äta” och så vidare. Vi har mycket att lära av våra barn 🙂 Kram

    1. Ja det där tröstätandet, det är min drog…. Och när jag är stressad. Våra barn är så fina och oförstörda. Tack gode gud för det, men vad gör vi med dom <3 Kramen

  3. Så himla bra frågeställning! Barn är fantastiska! Själv är jag sockerberoende, vilket är min stora last just nu. Men det är en utmaning jag behöver ta tag i.
    Tack för ett väldigt bra inlägg med en riktigt bra tankeställare ❤

  4. Fina Mira. Vad härligt att läsa att hon har en bra förhållning till mat

    Att skåpsäta är ett beteende vi ofta snappar upp från att regelbundet se någon annan göra det och att äta upp allt på tallriken är ofta en vana vi får då det anses mer artigt att skrapa rent tallriken än att lämna kvar. Finns det då beroendegen blir mat och socker lätt ett utlopp.
    Kort och gott så har mat alldeless för stort fokus i det moderna livet iställer för att ses som något nödvändigt för överlevnad.

    Kram

  5. En bra frågeställning. Tror också att barn har en helt annan syn på mat, dvs de äter tills de är mätta sen är det bra. Vad hände med vår mättnadskänsla?? Vi vuxna äter nog mer på känsla, hur vi mår, hur vi känner oss och sen så lyssnar vi inte på kroppen som säger till oss att nu är det bra.

    1. Jag tror att barn äter mer med känslan och sina sinnen och det gör dom mätta. Vi tänker inte, vi bara stoppar i oss. I alla fall jag…
      KRAM

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..