Blödande mammahjärta

När mammahjärtat blöder 

Aj, det gör så ont inombords och mammahjärtat blöder. Ikväll skrev Cornelia öppenhjärtligt på sin Instagram att det inte var så himla kul att vara gravid just nu. Hon fajtas med demoner och krämpor. Det är så lätt att glömma att det inte är en dans på rosor att vänta sitt lilla kärleksbarn. Hur mycket man än längtar så är det jobbigt. Skitjobbigt.
Minns du det? Jag gör, när jag tänker tillbaka och jag är tacksam för att jag glömt det jobbiga och minns bara all kärlek. När jag väntade Mira kunde jag knappt gå, jag hade en fruktansvärd panikångest och mådde väldigt dåligt psykiskt.

Det är okej att inte bara känna lycka dygnet runt när man är gravid. Det händer så mycket och man står i något nytt, osäkert och känslosamt. Det är mycket tankar på vad som komma ska. Det betyder inte att barnet man inte ens träffat inte är älskat. Vi nyblivna mammor förbereder oss för det som komma ska. Livet som förälder. Och det är skitläskigt. Samtidigt som man varje dag är så tacksam för att man fått turen att kunna bära ett barn. Så tacksam.

Cornelia, även om du nu själv är vuxen och ska bli mamma, är jag din mamma i alla fall. Du kan dela det jobbiga med mig och om jag kan ta en del av din smärta så gör jag det.

Nu ska jag ringa till min tös och höra så att hon mår bra.

Glöm inte att Cornelia har börjat blogga mer också! Gå in och ge tösen lite kärlek ❤️

mammahjärtat

  1. Usch, att vara gravid var hemskt för egen del. Jag var inlagd på BB från v22 fram tills han föddes så gott som varje vecka. Förtidiga värkar, misstänk propp i lungan, gick sedan innan på fragminbehandling (sprutor), William misstänk cysta först i v18 och sedan misstänkt hjärtfel v33. Vidgat njurbäcken på mig. När han väl föddes och allt såg bra ut var jag helt slut. Bebistiden och förlossningen var fantastisk men graviditeten var en mardröm. Stor kram till din dotter förstår henne.

    1. Usch det låter ju fruktansvärt…… Vilken tur att det fanns ett mål med de jobbiga eller hur!! Stor Kram fina du

  2. Ja, fy fan! Jag som längtat så efter att bli gravid efter alla missfall och starka mediciner jag fick ta (IVF-bebis) och så mådde jag dåligt, hade såna smärtor att jag inte kunde gå (blev sjukskriven) och kände mig helt invaderad och ville bara att han skulle komma ut och ge tillbaka min kropp till mig. Snacka om ångest!
    Krama henne extra mycket från mig också och berätta för henne att hon inte är ensam ❤️ Påminn henne om lyckan när Liten väl har kommit ut. Hoppas hon hittar sista kraften att orka slåss med demoner och obehag ❤️❤️

    1. Tack för att du berättar!! Jag tror att det är skönt att höra att det inte är en dans på rosor och att det är ok att känna så!!! KRAM

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..