Kejsarsitt eller vaginalt?

Kejsarsitt eller vaginalt

Kejsarsitt eller vaginalt

Igår skrev Cornelia om sina tankar om Kejsarsnitt. Det var ett öppet, ärligt och ett väldigt bra inlägg som handlar om förlossningsrädsla. Det kändes in i hjärtat eftersom jag själv varit där. Jag har aldrig skrivit om hur det var med Mira innan eftersom jag redan hade henne när jag började blogga. Nu när Cornelia går igenom sin graviditet börjar jag minnas. Och det värsta var min fruktansvärda rädsla för att föda barn för tredje gången. Alla skakade på huvudet och trodde att jag hade fått en knäpp uppe i knoppen. Jag hade ju klarat det innan? Precis som Cornelia fick jag höra tusen gånger om att det bästa för barnet var minsann att föda vaginalt.

Tyvärr, det är inte vaginalt bästa för barnet om man är förlossningsrädd och rädd för att dö av ångest.

Att be om kejsarnistt var mitt sätt att göra det bästa för mitt barn. Jag var rädd att min bebis skulle möta en mamma som för andra gången skulle få en förlossningsdepression. Hur hade det varit för Mira? En mamma som inte är närvarande den första tiden. Det hände nämligen med Gabriel. Jag fick aldrig hjälp efteråt utan fick bara antidepressiva och en klapp på axeln att det är okej att vara trött och ledsen när man fått en bebis. Jag var inte trött och ledsen, jag gick runt med känslan att jag hade förstört Cornelias liv med en liten bror. Jag var inte ett dugg lycklig. Jag kräktes när alla ojade och ååååade. Älskade honom det gjorde jag men jag var inte lycklig.

Anledning till att det blev så fick jag först veta 10 år senare när jag fick hjälp inför min förlossning med Mira. Det finns mycket mer att berätta om VARFÖR jag hamnade där men det är ett helt annat inlägg i så fall.

Nu var jag gravid med Mira. Livrädd, ångestfull och ledsen. Jag fick tid på KK i Lund för att träffa en läkare och diskutera ett eventuellt kejsarsnitt. Hon började med att fråga vad jag gjorde där egentligen? Och att jag inte tänkte på barnets bästa om jag valde kejsarsnitt m.m. Jag blev motarbetad, kränkt, illa behandlad och bemött av denna KÄRRING. Hon sa att hon ville att jag skulle söka hjälp på psyket och gick ut ur rummet…. Och det var verkligen det jag ville höra just då när jag bad om hjälp. Jag visste redan att jag mådde dåligt psykiskt, det var därför jag var där. Det slutade med att jag fick ett panikångestanfall och min man som inte brukar bli tokigt arg blev rosenrasande, kallade på hjälp och sen skällde han ut läkaren… Jag anmälde henne.

Det som behövdes för min del var HJÄLP och när jag fick det i Ystad kunde jag jobba med min rädsla. Nu blev det inte snitt för min del eftersom jag fick gå i en Aurora grupp, hade en samtalsterapeut och hade bra kontakt med läkaren. Det var inte lätt att gå igenom och idag undrar jag om det hade varit bäst med ett snitt ändå? Fast då hade jag aldrig fått hjälp med min verkliga ångest som kom med förlossning nummer två. Nu blev jag fri.

Som jag skrev till Cornelia så är det hennes graviditet och förlossning tillsammans med Rasmus, ingen annans… Jag tycker att det är fantastiskt att föda vaginalt, jag precis som hon vet att det är bra för reflexer och massor annat. Det är dock inte bra om man inte klarar av det och att det kan bli på bekostnad av sitt barn. Det finns många som är snabba med att ha åsikter och talar om för Cornelia vad hon borde eller ej. Sluta med det.. Dom har gett sig in i detta och det är deras skyldighet att ta de bästa beslutet, oavsett vad det blir och ska inte behöva försvara sina val.

Alla blivande mammor (och pappor) måste får göra det som är bäst för dom, ingen annan, det är då man verkligen visar sin kärlek till sitt barn.

Kejsarsnitt

Foto: Freddy Billqvist

  1. Så bra inlägg. Jag möts av samma kommentarer när jag säger att jag måste äta min mediciner (mot bipolär sjukdom) om jag skulle bli gravid. Folk säger att man är egoistisk men precis som du skriver hur blir det för mitt barn om jag hamnar på psyket med en depression eller psykos eller tom försöker ta livet av mig? Ja det finns en liten liten liten risk att medicinen kan ge skador (de finns dock inte forskning på om den gör det eller ej) men det finns en ännu större risk att jag blir sjuk om jag skulle försöka plåga mig igenom 9 månader utan mediciner. Som min läkare sa man måste se helheten och se vad som är störst risk. Nu är jag inte gravid och planerar inte att bli de närmsta tiden men ändå får jag försvara mig när de komme upp. Någon sa tom att jag inte kan skaffa barn utan borde adoptera. Okej ska vi börja utrota kreativa personer som tex min och Mikael Persbrandt eller hur tänkte de där. Vad tråkig världen skulle bli då;)

    1. Men herregud har du fått höra det??? Så sjukt så jag dör……. Skit i det, och kör på det som blir bra för er!!!! KRAMEN

  2. Ja det där med Förlossning/Kejsarsnitt är ett ämne som kan röra upp mycket känslor, själv har jag 3 barn som jag fött vaginalt, men mellanbarnet Jimmy han var en rejäl bjässe han vägde 4970 gram & var 57 cm lång, jag var stor som ett hus & var rädd att föda då jag visste att han var megastor, jag hade ju fött vaginalt innan men den lilla damen vägde bara 3760gram men gjorde jävlans ont ändå & förlossningen var över på 3 timmar & jag höll på att förblöda, men icke sa nicke här finnes plats i bäckenet för att föda vaginalt, & det gick ju bra men de fick vrida axeln ur led på barnkräket annars hade han inte kommit ut & jag sprack så illa att det bara var ett enda stort hål så det blev till att tråckla & sy i timmar efteråt, den sista lilla ungtrollet var normalstort & gick som en dans på ett par timmar, så de blir så olika varenda förlossning, & jag skulle inte velat vara utan någon av dem, jag hoppas doc att läkarna/barnmorskorna är lite mera lyhörda efter vad mamman vill för precis som du skriver så kan mycket av graviditeten & den första tiden med den lilla babyn bli så förstört om man inte känner sig trygg, min dotter som bor i Madrid var rädd att föda vaginalt & där blev det kejsarsnitt , det görs väldigt många snitt i Spanien, det finns både för & nackdelar med det, för om man gör ett planerat snitt så brukar de ha allt under kontroll fast mamman är ju lite tilltygad efteråt eftersom det är en stor operation men där kommer pappan in & kan göra en jätteinsats & få en superhärlig nära kontakt med den lille på köpet. Hoppas Cornelia får den hjälp hon behöver för det är ju den största händelsen i hennes liv. <3 <3 <3
    Vill tillägga att de i dag är mycket mera lyhörda när det gäller mammor som fått förlossningsdepression eller förlossningspsykos vid en tidigare födsel, det brukar man inte vilja riskera att det händer igen, vilket är väldigt vanligt om man råkat ut för det tidigare & därför hjälpa till på bästa sätt för att förebygga detta. ( fast det finns ju idioter inom varje yrkeskår som är på fel ställe )
    Massor av kramar från Christina i Norrpan.

    1. Cornelia har jobbat på KK operation så jag tror att hon är så trygg i det. Bara lilla Ärtan kommer ut så blir denna mormorn glad och lycklig. Hur hon sen kommer ut, från vilket håll, spelar mindre roll.
      Stor Kram

  3. Det är nog lika bra att börja varna Cornelia för allt tyckande.Inte Rasmus,jag tror pappor klarar sig bättre.
    Men om du läser här Cornelia , att bli mamma är att bli granskad och många ska tycka si och så . Den ända jag tycker du ska lyssna på är din mor,för hon verkar väldigt klok.Lycka till !

    1. Jaaaaa eller hur!!!! Jag håller helt med dig, folk är inte kloka ibland!!! Tack för din otroligt fina kommentar, TACK!!! Kramen fina Agneta

  4. När vissa får veta att jag blivit snittad med båda mina barn så får jag ibland höra att jag gått miste om nåt… Som vad, frågar jag då – jag har fått mina fantastiska barn!! Avskyr att folk ska lägga sig i andras liv! Lev era egna liv, bekymra er om era egna bekymmer!
    Min första graviditet så vände sig min son till säte i vecka 38 (!) så det blev snitt och när jag väntade min dotter så kom en rädsla över mig och jag fick viss hjälp och vi kom fram till att det skulle bli snitt denna gång också.

    Så bra inlägg från dig och all lycka till din dotter!

    Kram!

    1. HEJ, vad roligt att se dig här, vilken ära <3
      Men herregud, är det sant??? Det är väl barn man vill ha! Så korkat! Jag tycker inte att jag har fött barn mer än dig. Förlossningen är bara en del av allt som hör till att få barn.
      Starkt av dig att ta hjälp!!
      Stor Kram fina du <3

  5. Tänker mest på rädslan, hon kan inte tänka sig att ha med en doula? Ofta grundar sig rädslan i något. Även om hon väljer KS tror jag som gått doulautbildning på att ta stöd av en doula, rädslan kan slå igång även under ett ks. Sen tipsar jag er båda att läsa föda utan rädsla. Den boken öppnar upp för många människor, inte att byta tankebana och välja vaginalt utan för att faktiskt slippa rädslan, ingen ska behöva vara rädd för saker. ❤️

    1. Det var så det blev för mig, jag skaffade privat hjälp och det var fantastiskt. Jag tror att Doula hade varit ett så himla bra stöd för Cornelia men det kostar en del pengar såklart. Även om hon har en Doula och sen väljer Kejsarsnitt så tror jag att det är bra. Kramen kloka du

  6. Jag har fött fyra barn vaginalt. Första tog nästan 2 ½ dygn från första värken tills han var ute. Blev klippt eftersom han hade hotande asfyxi och assisterande uskan hängde över min mage och tryckte på med armbågen. Ut kom han och jag var så drogad att det hela är ett töcken. Ingen drömförlossning precis.
    Med tvåan kom jag in till KK och sade att de under inga omständigheter fick ge mig epidural då jag upplevde att krystvärkarna blev lidande. Ut kom hon och det gick så mycket bättre än förra gången.
    Med trean tänkte jag att jag kör samma race som med tvåan, och den ungen for ut som en oljad blixt och skrämde slag på Barnmorskan, minns hur hon ropade till, hon var ute på två krystvärkar och var en liten speta ..
    Med fyran, som var sjukt oplanerad, låg hon på tvären genom hela graviditeten. De vände henne och jag blev igångsatt och jag kan ärligt säga att den förlossningen var vidrig. Min man filmade mig när jag hade värkar som värst, när en värk klingade av, tog en annan vid och så höll det på i timmar. Vid utdrivningsskedet minns jag att BM tvingade upp mina ben i gynställning och jag kommer ihåg att jag protesterade invärtes men hade så satans ont att jag inte sade något. Lilla ärtan kom också ut kvickt som attan, jag skvätte ned BM med fostervattnet som tydligen stod som en fontän ( ha,karma!) Fick en grad två bristning och fick sedan ligga på KK eftersom jag förlorade lite för mycket blod för att bli ivägskickad hem eller till patienthotell.
    Hade jag idag vetat vad jag vet, hade jag alla gånger tryckt på för ett KS med fyran. Jag mådde så oerhört dåligt efteråt och kan fortfarande känna mig kallsvettig när jag tänker på det.
    Men summasummarum, två fina förlossningar av fyra, är väl bra.

    Cornelia kommer inte föda barn mindre bara för att hon kanske väljer KS. Det kanske till och med är det optimala idag då förlossningsvården inte är den bästa, med tanke på underbetalda och sönderstressade Barnmorskor. De jag mött har de flesta gjort ett Sisofysarbete med de resurser de har. En o en annan mindre bra har jag givetvis också mött.
    Jag tror att hon gör bäst i att lyssna på sig själv, ta reda på så mycket fakta som möjligt om både KS och om vaginal förlossning, de olika stadierna , smärtlindring osv . Och lyssna inte så mycket på andras upplevelser, det är ju nu så att berätta om sina förlossningar är en form av terapi för många och kanske inte det bästa samtalsämnet för en förstagångsföderska.
    Det här fixar hon, det är jag säker på.
    Nu måste jag har lite mer kaffe, ordbajsar inte tillräckligt känner jag, orden tryter…
    Ha det bäst.

    1. Anna, tack för att du delar med dig <3 Alla olika berättelser och erfarenheter är bra för Cornelia tror jag. Hon behöver stöd och kärlek från alla håll. TACK <3

  7. Tragiska att andra framförallt kvinnor ska ha så mycket åsikter om hur andra ska göra. Två av mina döttrar klarade inte av att amma, och det psykiskt, Fick många tråkiga kommentarer om detta, men stöttning av BVC sköterskorna. Barnen mår bra, växer och utvecklas precis som dom ska. Jag ammande ingen av mina och dom var nog mer friska än flertalet andra barn, Då det gäller förlossningar så har jag blivit snittad 3 gånger varav ett planerat, en urakut ( Det hon talade om att man nätt och jämt hann bli sövd) och ett akut ( kallas visst för det då man blir snittad senare än 10 dagar innan BF . Födde en vaginalt och hon sa hela tiden att hon var en skitunge för mamma bajsade ut mig då hon var liten haha ,

    1. Ja det är trist att vi inte uppmuntrar och stärker varandra istället. Litar på att alla gör det bästa dom kan. Usch nä åsikter som skadar kan man skita i.. KRAM fina och kram till din skitunge =)

  8. Känner igen mig sååå.. Jag fick ju både panikångest och dödsångest under min förlossning med Loke 🙁 Jag hamnade i chock och var svår att få kontakt med. Men detta var pga att allt gick så fort att jag inte hängde med själv..

    Det är så många som ska tycka och lägga sig i. Hela tiden. Jämt.
    Cornelia

    1. Ja det var därför det gick åt skogen för min del, det gick för fort- alla säger att det är väl skönt? Öööö nääää, alla smärta kom på 15 minuter….. Kramen

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..