Jag har ofta funderat på är när man är vän, kompis eller bekant. Vad är skillnaden egentligen? Vart går gränsen och när är man nära vänner? Jag har inte många NÄRA vänner, jag har väldigt få men dom är mina juveler. Min bästa vän är definitivt mannen i mitt liv som är en lycka för mig att det faktiskt är så. Min vän älskar mig även om jag gör fel och vågar vara ärlig mot mig trots att det kan göra ont. Vännen respekterar och accepterar de val jag gör utan att döma mig. Min vän lyssnar och förlåter och finns där även om vi inte pratats vid på en månad. Som vänner behåller vi varandras hemligheter och vi vågar uppleva det riktiga livet tillsammans, sorg, glädje, ilska, kärlek och vardag. Min vän är inte perfekt, det är inte jag heller, men vår vänskap är. Jag har massor men underbart härliga kompisar! De som jag träffar ibland och har förbaskat kul med och tillsammans upplever vi det ljuva livet. Vi skrattar, festar och gör de roliga sakerna tillsammans. Vi bryr oss om varandra och en kompis finns där också som en vän, men är kanske inte den jag hade ringt mitt i natten för att gråta ut. De bekanta är de jag träffar på gatan och vinkar glatt hej till och frågar lite flyktigt hur det är. Egentligen är den jag möter och jag kanske inte jätte intresserad av hur det är men det handlar om vett och etikett att ställa frågan. Du förstår säkert vad jag menar =) Vad säger du, håller du med? Min bästis...