För ett år och två år sedan skrev jag ungefär det jag ska skriva nu, men denna gången vänder jag mig till Fredrik som min man och inte Sambo. Han fyller år idag, han fyller 16 år. Han har varit med om något fruktansvärt, men han lever. Han lever varje dag som om det är den sista. Han påminns varje morgon han vaknar och ser sin kropp att han har livet att leva. En olycka så fruktansvärd då en vän till Fredrik förlorade livet och han själv räddades genom att två 18 åriga vänner hade modet att hugga av hans ena ben med en yxa för att få ut honom ur den brinnande bilen och sedan släcka hans brinnande kropp. Låter hemskt... Ja men det är en sanning. Det var det som hände den där dagen på Gotland. I dag är det 16 år sedan, denna dagen firar vi. För mannens del är denna dagen viktigare än den riktiga födelsedagen. Fast jag tror inte honom för han visar mig något helt annat. Han visar att varje dag är viktig. Han visar mig varje dag vilken respekt och ödmjukhet han har för sitt liv. Han är aldrig bitter över sin situation, han ser bara möjligheter. Fredrik inspirerar så många med sin envishet att han klarar allt. Fredrik inspirerar mig att ge det lilla extra till alla de som behöver. För mig är Fredrik en sak.... Han är livet! Till dig Fredrik Du är min hjälte, min största kärlek i livet. Du har berikat mitt liv på så många sätt, du har hjälpt mig att bli den jag är och vara stolt över det. Du har gett mig Mira. Du har gett mina två stora barn all respekt i världen. Utan dig skulle mitt liv vara fattigt, tomt och kärlekslöst. För du har lärt mig vad kärlek är. Jag vill aldrig vara utan dig.... Aldrig vara utan dina andetag! Grattis mitt allt! [caption id="attachment_18235" align="aligncenter" width="420"] Mina löften på vigseln finns alltid där....[/caption]