I Polisens förvar

Jag i polisens förvar

Alltså på riktigt…. Jag har verkligen inte velat berätta detta men det är så hysteriskt roligt nu i efterhand så jag måste göra det. Och det är precis som det står, jag hamnade i polisens förvar… Låt oss ta det från början…

Jag skulle flyga till Stockholm, jag hade min vanliga handväska med mig. När jag kom till säkerhetskontrollen gjorde dom ett stickprov på min väska. Plötsligt ser jag allvarliga miner som tittar på mig och en kille frågar:
– Är det där din väska?
-Ja är det några problem? Du får gärna titta i den, säger jag och ska öppna den för honom när han ryter till
– Du rör INTE väskan

När dom har testat min väska TRE gånger och montern skriker RÖTT förstår jag att något verkligen är fel. Jag börjar klia mig i huvudet och tänka ut om jag lånat ut väskan, missat att någon lagt i något, eller har till och med jag glömt att jag köpt knark någonstans? Jag börjar svettas… Jag ser blickarna och sen ser jag polisen som kommer emot mig…. Ja alla på Sturup ser detta, i alla fall dom som står i säkerhetskontrollen.

Polisen ber mig följa med dom och när jag ska ta min väska så skriker samma person som innan:
– Du rör INTE väskan

Förhör

Polisen tar mig försiktigt i armen och tar mig till ett litet rum sidan om säkerhetskontrollen. Och där börjar förhöret… Innan jag kan svara så skakar jag på huvudet ett par gånger och till slut frågar jag vad farao det är dom har hittat i min väska som jag inte vet om att jag har
– Din väska gör utslag för sprängmedel och har gjort det tre gånger.

Jag börjar skratta nervöst och försöker le lite oskyldigt till polismannen, men det hjälper inte. Han gör sitt jobb och frågade vidare
– Var ska du? Vem ska du träffa? Hur kom du hit? Hur länge ska du vara i Stockholm? Åker du dit ofta? Och så vidare…. Jag svarade och var i en dimma typ.
Polisen ville att jag skulle legitimera mig och då började jag nästan böla när jag sa
– Men ni har ju väskan, jag får ju inte röra den… Polismannen nickar förstående och ber sin kollega hämta min legitimation.

När jag har suttit där i hundra år (känns det som) kommer en från säkerhetskontrollen in i rummet och skrattar lite osäkert.
– Oj, det har nog blivit lite tokigt. Vi testade väskan i en annan maskin och då blev det inget utslag… Det är fel på den maskinen vi testade i först…
Polisen ler lite och sa högt
– Ja jag tänkte väl det, inte skulle Anna Malin Sofia vara en bombman…
Då skrattade jag lite hysteriskt och nervöst…. Jag kände att jag fick livet tillbaka på riktigt.

För säkerhets skull fick vi i alla fall fylla i alla papper. Sedan fick jag rusa mot planet med polisen som skulle se till så att jag kom med. Tror du att alla glodde vid gaten? Då ringer jag mannen när jag står i kön och säger högt och tydligt (såklart utan att tänka mig för)
– Herregud älskling, dom trodde att jag hade sprängmedel i min väska! Gud så dumt..

Behöver jag säga att jag fick sitta ensam på planet….

I rest my case….

Polisens
Denna härliga polis.. Han hade det inte lätt den stackaren! Men han gjorde ett bra jobb och precis det han skulle. Och tag frågade om lov att få ta foto och det var okej. Han förstod det roliga i det hela.
Nu är jag ALLTID i god tid till flygplatsen OCH lite ångest för vad som komma ska….

tailsweep5

LOADING..