Så söta ni är, många har frågat hur det går för Mira i den här bebisdimman. Vi visste ju om att det såklart skulle bli en reaktion så vi var ganska förberedda på det. Och mycket riktigt, det kom som ett brev på posten (som det gjorde förr i alla fall). I torsdags första mötet så höll inte jag Elise av just den anledningen. Därför valde jag att åka ensam dit på fredagen. Jag tänker hela tiden på Mira (jag försöker..).

Att Elise kommer blir ju nästan mer som att Mira får ett syskon på grund utav ålderskillnaden. När Mira föddes var Gabriel 10 år så jag minns att även om dom är stora så känns det. Hon har ju varit lilla prinsessan väldigt länge. Igår när vi alla var tillsammans pratade jag med henne. Då sa hon att det alltid skulle bli så att jag alltid frågade Elise om hon ville följa med överallt. Då försökte jag vara väldigt pedagogisk. 
Jag förklarade för Mira att det är ju inte Elise jag frågar. Det är ju Cornelia.
– Jaha jag förstår inte mamma, varför ska vi alltid fråga?
– Jo även om Elise kommit så är ju fortfarande Cornelia mitt barn. Precis som du Mira. Jag måste ju fråga henne om jag frågar dig. Annars blir det ju lite orättvist. Jag måste fortsätta vara Cornelias mamma som jag alltid varit fast att Elise kommit.
– Jaha, okej då förstår jag..
Samma sak var hennes oro stor över att alla säger att Elise har så söta fötter och att hon skulle få alla roliga julklappar. Då svarade jag att hon bara skulle få Miras gamla ;).

Det är faktiskt inte lätt att bli moster när man är 8 år, men det är upp till oss vuxna runt omkring och hjälpa henne att bli det och förstå att det kommit en till älskling, lika viktig som henne. Det är en svår balansgång men nu i början får vi vara rädda om Miras känslor. Jag kan inte tycka det är okej som vissa säger
– Det är bara att vänja sig eller acceptera läget… 
NEJ, det är det minsann inte. Skulle du acceptera läget om din partner sagt till dig;
– Du förresten, i morgon kommer det att flytta hit en kvinna/man till som du ska dela min kärlek med. Det är bara att acceptera läget… 

Har du några bra tips att dela med dig av? Det viktigaste är att ta Miras känslor på allvar, men mer då?

  1. Halloj
    Det var länge sen….;) (Vi sågs på Fuffes vingård)

    Först och främst. STORT GRATTIS!! Jag förstår att det är STORT…
    Att bli mormor eller farmor är ju verkligen något man längtar efter…

    Jag skulle bara skriva att jag var precis som Mira bara 8 år då jag blev moster. Jag minns inte att jag tyckte det var jobbigt alls… Mer spännande…
    som den där lillasystern jag aldrig fått. Lilla Anna var hos oss väldigt mycket sina första år eftersom min syster blev ensamstående och jobbade en del kvällar…så hon var verkligen som en syster….som jag älskade och tyckte var döjobbig på en och samma gång… Hon var ju min mammas första barnbarn och jag antar att hon kände precis som du beskriver…STOR kärlek….men jag minns också att jag kände det som att först komemr ens barn…sen på andra plats kommer ens barnbarn…. (om det är sanningen eller ej låter jag vara osagt…;) Hur som vad jag vill säga är att det var aldrig någon som gjorde så stor affär av det. Anna hade kommit till vår familj och var lika älskd som alla andra…punkt…
    Jag tror Mira kommer fixa det där alldeles utmärkt och då lilla prinsessan blir större kommer Mira bli superstolt då ingen av er andra kommer kunna mäta er med henne gällande vem lillan helst vill vara med… <3 Jag lekte väldigt mycket med min systerdotter…allatså lekte på riktigt, som ett barn… Å det var ju ingen annan som kunde…så jag var absolut mest poppis…;) Stort lycka till och återigen Grattis <3 Kram Katarina

    1. fnulan skriver:

      Men hej!! Det var verkligen längesedan, vad glad jag blir att se dig igen! Vad har du hållit hus ❤️
      TACK så jättemycket. Det kommer att bli bra är jag säker på. Så glad jag blir av att läsa din berättelse, och någon om dig har ju erfarenhet. Tusen tack. Nu ska jag genast in och läsa hos dig och vad som har hänt den sista tiden. Återigen TACK och din syskonbarn har världens bästa moster.
      Kramen

      1. Men kram tebaks… jag har hållt hus på prixis samma ställe som alltid..;)
        I år blir ju jag 46 och ”lilla Anna” 38 så nu är inte skillnaden lika stor längre…;)
        Mira har fått en alldeles speciell gåva och hon kommer förmodligen stå sin systerdotter närmre än sin egen syster då de blir äldre…;)
        Tänk när de är 20 och 28 lixom…;)

        Kraaaam igen

        1. fnulan skriver:

          <3 Låter underbart, TACK!!

  2. Malin skriver:

    Stort grattis till ert vackra barnbarn!
    Måste berätta att våran dotter blev avundsjuk när vi skaffade hundvalp när hon var 8 år🐶
    Hon var yngst i syskonskaran och van vid mest uppmärksamhet så efter ett tag påpekade hon med sorgsna ögon att vi bara säger till hunden att hon är duktig !!
    Ni som är hundägare vet ju att man berömmer en valp och ung hund för allt den gör och det upplevde 8 åringen som väldigt orättvist och kände sig bortglömd😔
    Så jag tycker att det är bra att ha i bakhuvudet att barn inte tänker som vi vuxna och är känsliga.

  3. Helena skriver:

    Även om man blir moster vid så unga år som Mira, eller rentav blir storasyster, så blir det ju såklart en omställning. Det är klart att det kommer kännas annorlunda till en början, oavsett hur gammal man är. Min son var två när dottern kom och vände uppochner på hans tillvaro. Han var väldigt misstänksam till en början men det la sig. Det bästa är nog att inte göra en sån ”stor grej” av det hela utan agera precis som vanligt. (Även om det är en stor grej med en ny familjemedlem).

  4. Mina minsta syskon blev moster och morbror vid 9 och 11 år till min dotter. P. gr. av att jag inte var frisk och blev ensam med henne fick jag bo hos mina föräldrar under en tid. Jag var 14 år när min minsta syster föddes så hon och jag fick ett speciellt förhållande som har hållit i sig, så när min dotter kom var jag väldigt noga med att ”se” min syster som också fick hjälpa till mycket och älskade att gå ut med vagnen. Hon och min dotter fick ett mycket fint förhållande. Ni gör alldeles rätt som ser till Miras bästa som varit minst i familjen och nu fått ett syskonbarn som tar lite uppmärksamhet från henne kräver mycket som små barn gör. Ingen konstig reaktion på Mira .

  5. MH skriver:

    Blev moster när jag var sju år, detta lilla flickebarn är som en syster för mig, vi fick ett speciellt band och har det idag också.
    Tror att det är nu i början de känslorna finns, sen blir det en vardag för Mira det är ju hon som är den äldsta prinsessan, den där lille gobiten som kommit till er är en del av henne också.
    Detta är mina tankar ju mer man späder på detta ju förstorat blir det, låt vardagen va som den är och delad glädje är dubbel sådan.
    Kram/MH Österlen

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

LOADING..