God kväll. Gud vad jag har fått igång skrivnerven i fingrarna. Jag har hittat tillbaka lite. Det känns roligare. Jag vet inte vad som hände men helt plötsligt så vill jag skriva skriva skriva och skriva. Min humor feeling har smugit sig tillbaka också. Märker du det som är här inne? I alla fall, min man. Min älskade underbara man på nästan två meter. Igår fick han lida. Jag hade kärringhumör. Sån där illaluktande pms du vet. När hornen och huggtänderna kommer utan någon speciell orsak. Okej, sjukt otrevlig som du förstår. Och såklart är det de man älskar som får den största kängan. Igår var det mesta mannens fel. Jag ställde honom mot väggen med en mycket allvarlig fråga; - Hallå, när ska du pussa mig egentligen? - Va? Han såg ganska frågande ut där uppe på två meter när han tittade ner på sin argsinta fru. - Ja det var SKIT längesedan jag fick en puss av dig faktiskt. Då tittar han bara på mig med ett litet pillemariskt leende och kläcker ur sig en skitdum sak - Men du Malin, när fick jag en puss av dig då? Då gick jag.... Fan att han ska vara så snabb i truten och smart. Suck. Tur för honom att han är så snygg och snäll. Han är lätt att förlåta =)