Det är inte barnens fel när föräldrar felar

Tack Emma, du satte orden på många av mina känslor…..

”Det finns krav för att få kalla sig förälder. Man blir inte förälder för att man bidrar till en befruktning och man är inte förälder för att man passar sina barn då och då (det kan barnvakten också göra). En riktig förälder är där för barnen på varje steg i livet. En riktig förälder är känslomässigt engagerad och gör allt för att barnen ska få en trygg och kärleksfull uppfostran. En riktig förälder slutar aldrig älska. En riktig förälder tycker inte att sina barn är jobbiga även om dom gör jobbiga saker ibland.” Läs vidare HÄR. 

Jag håller verkligen med min vän Emma. Det finns alldeles för många föräldrar som av någon anledning väljer att vara förälder när det passar dom och inte när barnen behöver deras närvaro. Ärligt talat så kan jag inte förstå det och jag fattar inte vad som går runt i huvudet på de föräldrar som vänder sina barn ryggen utan anledning. Jag blir arg, ledsen och frustrerad. Det är inte barnens fel att det finns föräldrar som sätter sina egna behov före sina barn, men det är barnen som blir offer i förhållandet. Det är inte barnens fel att föräldrarna skiljer sig, men återigen är det barnen som blir offer. Jag har alltid sagt till mina barn att det är mitt ansvar att vi har en god relation, det är JAG som är vuxen i vårt förhållande, INTE BARNEN, oavsett hur gamla dom är.

För mig finns inget viktigare än mina tre barn, och det löftet jag gav dom när de föddes; Att alltid finnas där, det kommer jag aldrig bryta.

ps. Självklart finns det de barn som skadar sina föräldrar på något sätt och därför tvingas föräldrarna att ta avstånd. Det är dock INTE dessa inlägget handlar om. ds.

  1. Så sant.. Och dessa föräldrar som snackar skit om den andre föräldern, förstör relationer osv. Precis som du säger, man måste lägga sina egna känslor åt sidan, men kan vara väldigt svårt då motparten gör allt för att skada. Har tyvärr sett det på nära håll flera gånger 🙁

  2. Mina föräldrar skilde sig när jag var runt 2-3 år gammal. Mamma träffade en ny man när jag var runt 4-5 ..tror jag. Denna man är vad jag kallar min pappa. Han har visat på alla sätt och genom alla år att han finns där för mig och mitt syskon. Han har funnits där för oss som en förälder ska göra och jag vet att han älskar oss lika mycket som sina egna barn. Fast han anser att vi också är hans barn.
    Det finns inte ord som kan beskriva hur viktig han är för mig och mitt syskon, hur mycket vi älskar honom. Så ja, en riktig förälder är inte nödvändigtvis den som satt dig till världen.

    Jag har själv barn, och skulle aldrig, och kan aldrig, förstå hur man kan välja att gå ifrån sina barn. Jag skulle dö.

    Förstår dock inte vad Emma syftar på att riktiga föräldrar inte anser sina barn jobbiga när de gör jobbiga saker.
    Mina barn kan vara skitjobbiga.
    Med både tonåring och mindre barn i mindre trotsålder går det högt o lågt hemma hos oss ständigt och jag hänger inte riktigt med i svängarna ibland. Och ja, det är jobbiga situationer men barnen kan också vara jobbiga men det gör ju inte att jag älskar dem mindre för det.

    1. Tack för att du delade med dig <3 Jag tror att Emma menar att barn är jobbiga men man älskar dom så dom är ju inte jobbiga ändå. Förstår du? Fråga henne =) Kram

  3. Helt sant vad gäller allt du skriver. Ibland kan jag fundera på varför vissa har satt barn till världen när de bara skiter i dem eller tycker allt är jobbigt. Att låta sitt eget bristande ansvar gå ut över sina barn är så fel när det inte krävs mycket energi att bara älska och vara där för dem.

  4. Åh, jag håller med din vän till fullo. Nu har ju sonen pappa själv valt bort att ha kontakt med sonen. Men jag gör allt för sonen och kommer alltid göra allt för honom. Han betyder allt för mig

  5. Jag håller med dig även om jag tror att det är väldigt få föräldrar som väljer bort sina barn utan anledning – sen att anledningen hos de som väljer bort sina barn i många fall handlar om förälderns behov och inte barnets det är en lite annan sak men fortfarande såklart problematisk.
    Sen vill jag bara tillägga att vi vet oftast inte allt…
    Det finns familjer där det bästa för barnen faktiskt är att INTE bo hos/träffa båda föräldrarna. Barnens bästa borde vara det som alltid ska styra.

  6. Det bubblar så mycket känslor inom mig när jag läser detta inlägget, många negativa känslor och jag vet inte riktigt hur jag ska få ner det på skrift. Troligtvis därför det aldrig kommit något inlägg om det på min blogg heller.
    Kommer från en familj där min pappa tog avstånd, och sen har min mamma också vänt oss ryggen nu på senare år. tråkigt men sant. och jag kommer aldrig någonsin kunna förstå hur folk kan vända sina barn ryggen.

    1. En otroligt stor kram till dig, det smärtar att läsa det du skriver <3 Jag hoppas att du på något sätt kanske kan förlåt eller acceptera.

  7. Jag har inga egna barn så egentligen känns det lite dumt att ge mig in i barndebatter hehe. Men jag håller så klart med, barnen är det viktigaste och skaffar man barn så får man bygga sitt liv kring dom, oavsett vad som händer. Men det där med att dom inte är jobbiga..jag tänker lite att grejen med att vara förälder är att man älskar dom trots att dom är jobbiga 😛 Men jag är ju som sagt inte förälder, så.. 😀

  8. Jag håller med dig fullständigt! Tyvärr är det så att inte alla som sätter barn till världen varken älskar sina barn eller ens vill vara föräldrar. Man ser sockersöta statusdelningar på FB ibland om hur älskade alla barn är, men så är det inte. Vissa borde inte få lov att skaffa barn. Det här må låta hårt, men vissa är för egotrippade och omogna för att vara föräldrar.

    1. Jag funderar på om det är värre för de barn som haft en förälder som sedan försvinner. Att veta att personen finns där men inte vill finnas..

  9. En sådan man har min äldsta dotter till pappa, som tog avstånd från henne och inte ville träffa henne. I sena tonåren tog jag kontakt för hon ville det men hon upptäckte snart vad det var för person. Han har i dag två barnbarn som inte känner honom. Hans förlust. Min man är den pappa som dottern har blivit lika mycket älskad av som våra gemensamma barn och som barnen har som morfar Man måste förtjäna att vara förälder.

    1. Ja det är helt klart hans förlust men ändå en sorg kan jag känna. Sorg för din dotter som aldrig får visa sina fina barn för sin pappa..Så sorgligt 🙁 Kram på er

  10. Väldigt bra skrivet, tycker att det är tragiskt att unga i min ålder skaffar barn och sedan inte vill ha nått med barnet att göra.
    Mina föräldrar fick adoptera mig och min syster och den resan var inte lätt för dem.

  11. Håller verkligen med er båda. Jag läste härom veckan att nu har det startats företag som vabbar åt föräldrar som inte själva …vill, kan eller orkar göra det. Ren katastrof säger jag. Skaffa inte barn om man inte tänker vara förälder. En förälder finns där för sina barn 24 – 7. Den relationen kan inte köpas för alla pengar i hela världen. Jag blir bara så arg och ledsen för alla barn som inte fick någon förälder utan bara blev till som en trofe´på bokhyllan.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..