Skyll inte allt på diagnoser

Det är så lätt att säga om en människa som inte faller inom ramen för vad vi andra anser vara ”normal” att denne måste ha en diagnos eller personlighetsstörning. Vem är är det som är onormal egentligen?

Jobbigt högljudd och sprallig.. Måste vara en diagnos
Tillbakadragen och osocial… Måste vara en diagnos
Alldeles för tyst och rädd… Måste vara en diagnos
Skrytig och självsäker… Måste vara en diagnos
Det finns ett ord för alla beteenden, narcissister, psykopater, ADHD,  ADD, enstöring, bipolär och massa massa annat. För mig inga negativa namn på personer, utan jag ser det som är unikt.

Du förstår vad jag menar va? Det är inte okej att vara UNIK.. Då är du konstig och obekväm för den du möter. Problemet är i ärlighetens namn att den du möter inte vet hur den ska möta dig som vågar vara dig själv. Det blir skitjobbigt. Då är det lättare och bekvämare att skylla på att det är fel på den personen istället för att ta sitt eget ansvar i bemötande. Alla har vi sett eller hört talas om ”byfånen” och haft åsikter om denna konstiga människa och tänkt att det är fel ”där uppe”. MEN, tänk om det är en person som är en sårad själ som valt ett liv i ensamhet för att denne vill det och inte för att den har en diagnos eller personlighetsstörning?

Varför är vi så snabba med att sätta in människor i fack eller ge dom en stämpel-ett namn-en diagnos? Har vi rätten att bestämma vem andra är på grund utav ett beteende och problem som kanske ligger hos oss själva? Och varför kan det inte bara vara normalt att få vara sig själv? Den man faktiskt vill vara och inte de andra vill möta.

DET ÄR SKRÄMMANDE…..

Nästa gång du möter en person som du anser vara onormal, PRATA med personen och var nyfiken. Alla personer har en egen historia att berätta. Den får du aldrig vet om du inte frågar. Då är det bara dina fördomar, rädslor, okunskap och förutfattade meningar som ger dig svaren. Och jag lovar dig att dom oftast är helt fel…

Barn är klokare än vi… De ser inga fel dom ser bara möjligheter <3

*Ja jag vet att jag hårdrar och generaliserar, men det är för att det ska bli så tydligt som möjligt. Och jag är fullt medveten om att det finns spelregler i sociala situationer. Men vem är det som bestämmer dessa? 

  1. Detta satte verkligen huvudet på spiken så att säga, så trött på vårt ”diagnossamhälle” där allt som avviker från”normen” ska diagnostiseras!

  2. Så sant! ADHD och borderline är de 2 jag hör mest om tror jag.. Någon som är sprallig har ADHD och en tjej som blir galen på sitt ex då har hon borderline.. Så mycket fördomar och stämplar :/

  3. Så bra skrivet av dig, det finns så mycket fördomar om diagnoser och mycket annat. Vet många som hela tiden skyller på din adhd och allt möjligt. Jag kunde inte ha skrivit det bättre än vad du just gjorde

  4. Väldigt bra skrivet, jag jobbade inom skolan o fick ibland frågan av föräldrar, det där barnet har väll adhd. Vad lär vi våra barn egentligen? att alla måste ha en stämpel. Även trött på att minsta lilla grej måste vara en diagnos jag har i sånnafall en rad diagnoser. Tycker att detta började rätt tidigt. Kommer ihåg när jag själv gick i skolan o folk slängde ur sig till höger o vänster ”har du damp” eller… Nej vi måste börja inse att det är helt ok att vara lite sprallig, känslig eller what so ever. Alla är olika och fina på sitt sätt. Bra att du lyfter detta. <3

  5. Men jag tycker inte vi i Sverige är så inkluderande.Vi kör ofta devisen lika barn leka bäst. Jag tror vi,alla i samhället skulle vinna på att öppna upp,sluta att döma så lätt. Alla har verkligen nåt att ge,bara vi vågar se det.Tack för bra inlägg,så viktigt.

  6. Jag blir så himla glad över ditt inlägg och kan inte mer än annat hålla med dig.Så fort någon sticker ut bland mängden så kommenteras det både från vänster till höger om att personen inte riktigt har alla hästar hemma i hagen.

  7. Fördomar har vi för att kunna handskas och tackla olika situationer. Hjärnan skulle inte kunna klara av alla intryck vi utsätts för dagligen. Men det är oerhört viktigt att inte styras och ledas av dem. Precis som du skriver så var öppen och nyfiken. Rädslor till följd av våra fördomar kan skapa farliga situationer.
    Ha koll på dina fördomar och sluta aldrig att vara nyfiken på dina medmänniskor.

  8. Fina du, du har verkligen en poäng där! Vi är alldeles för snabba med att sätta stämpel på folk. Och då utan att ge dem en sportlig chans att visa vilka de egentligen är. Så sorgligt 😔
    Stor kram, fina du! Så söta du och Mira är 😍😍❤️❤️

  9. Ja verkligen, och nu när jag pluggar till specialpedagog blir det extra tydligt hur samhället hela tiden letat efter det som man inte anser vara ”normalt” och gett det diverse olika diagnoser. Nu är det NPF och autismspektrumtillstånd som är på tapeten men tidigare har människor kallta för ”obildbara”. Varför inte bara se det fina i mångfalden? Vi är olika, behöver få vara olika. Vi är ingen fabrik där alla ska födas och se och vara lika.

  10. Tyvärr är det så lätt och skylla på andra än och titta sig själv i spegeln. Det är lättare och säga vad det är för fel på andra än rannsaka sig själv. Tyvärr..

    Jag får ofta frågan av andra, tror du hen (barn) har någon diagnos…. och jag svarar alltid det tror jag inte, hen är bara sig själv. Och hen är ett barn. Barn är livlivga och rörliga, försiktiga, blyga, ypu name it, det behöver inte betyda en diagnos längre fram… men det känns som folk tycker det är lättare om de får en diagnos, för då vet man ju det….

    1. Jag vet inte om det är så att vi behöver en diagnos för att det känns lättare att ha ett ord att ta till när man inte vet? Ibland känns det så.

  11. Superbra inlägg! Men självklart så sätter man inte diagnoser på vem som helst bara för att den inte passar in i normen, men förstår din tanke och håller med om att det kanske sätts diagnoser lite för ofta ibland <3

  12. Bra inlägg, det är lätt att döma någon på första intrycket. Jag har precis varit iväg med 2 barn som varit mer vilda än tama i folksamling idag, då var det skönt att komma hem o läsa ditt inlägg. 😅❤

  13. Sa sant. Vi har så svårt att acceptera olikheter, och alla ska vara stöpta i samma form. Vissa har myror i byxan, vissa pratar, vissa är tystare. Varför inte bara acceptera det. Tyvärr är pedagoger mm väldigt duktiga på att döma direkt, och lägga ”skulden” på barnet. Har tyvärr råkat ut för det flera gånger då min ena dotter var väldigt sen i talet.

    1. Jag tror faktiskt att vi föräldrar är snabba på att sätta diagnos också. Man vill ha ett namn på ”problemet” som kanske är en unik personlighet och inget annat, KRAM

  14. Jag tycker också det är tråkigt när personer som faktiskt har någon diagnos ofta skyller på den. Så klart att diagnosen påverkar och att det är därför de är som de är, men när precis allt man tycker, känner och gör beror på diagnosen och de säger ”Jag gjorde så för att jag har ADD/ADHD/vad det nu kan vara)” tycker ja de går lite för långt.

  15. Klokt inlägg!!! Jag brukar alltid göra positiva omformuleringar på det som kan uppfattas som jobbigt. Hej hopp så är person inte så annorlunda. Jobbar med människor o en del beter sig ibland på ett sätt som kan uppfattas som annorlunda. Men vem bestämmer vad som är annorlunda?? Börjar känna mig annorlunda o onormal o inte passa in i samhället , hjälp ska jag ha en diagnos? Lika lite som jag gillar att vi sätter folk i fack gillar jag inte när vissa skyller på sin diagnos…..

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..