Att vara en ”riktig” pappa

Jag har turen att ha en ”riktig” pappa, både biologisk och hjärtlig. Det är en fantastisk ära att det är så. Han är den där pappan många önskar att de hade i sina liv, trygg, stabil, kärleksfull och älskvärd. Jag är hedrad. Mira har också en sådan pappa som jag. Kärleken de mellan är fantastisk att se. Precis som kärleken mellan mig och min pappa.

Jag är tacksam för den Barbapappa som min man alltid varit för mina stora. Det har alltid varit det självklaraste i världen för honom att älska dessa som inte på något sätt är ”hans”. Det har också varit en självklarhet för honom att dessa två ska få samma möjligheter och stöd som sitt biologiska barn. De två bonusbarn som han inte har krav eller skyldighet att ta ansvar för. Det bär med sig respekt.

Så ni ”Pappor” där ute som är biologiska, ni kanske också ska visa tacksamhet till de som är ”Pappa-i-hjärtat” till era barn. Många av dessa barn med en frånvarande förälder, de barnen hade kanske varit ganska trasiga utan denna ”Barbapappa”.
Så svälj stoltheten och visa lite tacksamhet och respekt mot den som älskar just DITT/DINA barn villkorslöst utan att ens behöva det.

Jag är oändligt tacksam för de ”Pappor” jag har i mitt liv, MIN pappa, Älsklingen Fredrik pappa till mina barn, min svärfar Claes och nu även Rasmus som är pappa till mitt barnbarn. Vilka jäkla hjältar ni är allihop och utan er hade både jag och mina barn varit trasiga. Ni är förebilder utan dess like. Älsk på er!

Screenshot 20181111 133032 instagram126958297115899537.jpg

LOADING..