Personligt och jobbigt.

Usch jag har svårt att sätta ord på det jag ska skriva nu men jag känner att jag måste få det ur mig. Speciellt för att det trycker som en ångvält över bröstet och jag vet inte riktigt vad jag ska göra för att få bort trycket. Det kan inte försvinna eftersom döden aldrig försvinner.

Jag har sådan fruktansvärd dödsångest just nu. Det är det enda jag tänker på är ”När jag dör”. ”Om jag dör”. ”Hur ska jag dö”. ”Jag vill inte dö”. ”Jag måste dö innan alla andra”. ”Jag kommer att dö snart”. Det känns som att jag kanske kommer att dö imorgon. Just nu går jag bara och väntar och det gör att jag inte vågar leva. Det är ett stort hån mot de som är sjuka och verkligen vill leva, och jag skäms. Jag känner att jag har ont i hjärtat, jag har ett tryck i huvudet och kroppen bara förfaller, men gör inget åt det.

När vi var på Malmö museum fanns det foto på människor från förr. Det knöt sig fullständigt i hjärtat när jag såg dessa och insåg en sak. En dag är det jag, bara en person på ett fotografi som har funnits en gång i tiden. En mamma, fru, en mormor, en vän eller någon man känt, men jag är borta. Jag är bara ett minne eller ett glatt ansikte på ett foto. Det spelar ingen roll om du är Ghandi, Moder Teresa eller bara jag. Du blir inte mer än så oavsett än ett minne eller ett ansikte på ett foto.

Jag förstår att jag går igenom någon form av livskris just nu. Jag vet inte om det har med min nya titel som mormor att göra, men det jag vet är att jag måste prata med någon.

 

  1. Oj. Vad jobbigt det måste va att gå o bära på detta! Försök o tänk istället mer här o nu o lev fullt ut så tror jag lite kommer släppa. Kram

  2. Vill bara skicka över en kram till dig! Jag tycker dock att när man kommit till insikt om läget så har man ändå kommit en bit på vägen. Och, ja… Gå och prata med någon – det behöver inte alls vara ”jobbigt” så. Det kan mycket väl vara befriande och hjälpande. Hoppas du stöter på en bra person som du connectar med.

    Och du.. Har du sett filmen Coco? Om inte, gör det! Det är i för sig en barnfilm men det handlar mycket om ”De dödas dag” i Spanien… Om hur familjemedlemmar har en dag per år som de sätter upp de dödas kort på ett altare, hur de hyllar sina döda släktingar och vänner, hur de lagar mat till dessa och berättar sina minnen och berättelser om de som vandrat vidare. Det är ett härligt budskap genom hela filmen. Familjen är viktig. Och våra minnen om de våra är också viktiga att dela med sig, så minnena finns kvar – även när inte vi gör det.

    1. Tack snälla <3 Ja nu har jag börjat prata om det och känner att det får vara nog.. Jag kunde inte se Coco, klarade inte det. Men det kommer kanske :/ KRAM

  3. Hoppas att detta går över och är bara en fas för tillfället. Inget roligt att gå runt och tänka på döden och inte våga leva.
    Så stalt av dig att dela med dig av detta. Kramar

    1. Tack Madelene <3 Jag tänkte att det måste vara fler som jag som gått igenom detta också kanske kan hjälpa mig på traven <3 Och så kanske jag hjälper någon annan KRAM

  4. Så skönt att du själv är medveten om att du måste prata med någon. Att bli påmind om att man inte är odödlig ÄR obehagligt, klart att man får dödsångest när hjärnan är superb på att påminna oss om de saker vi inte MÅSTE komma ihåg.
    Jag hade en sådan period i våras😢

  5. Gumman – Du är absolut inte ensam ! För mig är det den stundande jämna födelsedagen som spökar, samt att jag ju står utan jobb, har ont som f-n och bara känner mig ”blek” på något sätt …
    kramar

  6. Här sitter jag och tänker ”det är precis mina tankar, skrivna av någon annan”. Jag går också igenom en kris eller vad det ska kallas? Tänker på liv och död, så nära de är varandra. Hur lång tid man kanske har kvar om man får vara frisk och fortsätta leva. Rädslorna kring allt det andra, har gått på kyrkogårdar och som du skriver kollat på gamla fotografier. Känner att snart är jag också någon som någon kände, som sedan glöms bort :(.

  7. Så jobbigt att du har sån dödsångest nu. Det är inget hån mot dom sjuka, man kan inte rå för sin känslor som man har inom sig. Jag hoppas att du hittar någon som kan hjälpa dig med varför du känner som du gör. Stor kram ❤️

  8. Tøffe tanker og vonde innspill. jeg vet hvordan du har det. Jeg har hatt det sånn. Du må leve nå, skape mest mulig godt før du går i graven. det tenker i alle fall jeg.

  9. Bra att du känner att du behöver prata med någon. Förhoppningsvis får du hjälp att hantera dessa jobbiga tankar. Skickar en stor KRAM ❤

  10. Hej gumman!
    Inget ovanligt alls, men inte lättare att bära för dig för det. Jag tycker du ska be vårdcentralen om hjälp med samtalskontakt. Eller ringer du mig!!?! Men det nästa är oftast att prata med någon mer neutral också. Kram. Ring om de är ngt. Puss

    1. Precis så, du satte ordet på det ”inget ovanligt men inte lättare att bära”. Jag vill inte störa dig med jobbgrejer vännen, men vet att du finns. TACK hjärtat

  11. Du. Jag har ingen aning om vilket slags kontaktnät du har och vem du tänkt dig prata med. Men kan en del om dödsångest, mest behöver du få ur dig allt ovillkorligt. Utan att någon har en åsikt eller dömer dina tankar. Så vill du, skriv av dig till mig. Stor enorm kram ♥️

  12. Jag vet inte riktigt hur detta känns då jag själv aldrig upplevt det riktigt men jag kan förstå att det är fruktansvärt. Jag hoppas dina känslor lägger sig snart så du vågar leva! För din skull, för dina barns skull, för din familjs skull.

  13. Tror det är din hjärna som spelar dig ett litet spratt. Du har uppnått det mesta här i livet, med en stor familj och du är lycklig. När barnbarnen kommer….vad kommer härnäst…? Tycker du gör rätt som berättar för nära o kära, och även här hur du känner, så att du kan få förståelse istället för ifrågasättande. Väldigt viktigt att du tar professionell hjälp, så att du kan ”återhämta dig” så fort som möjligt. Tror detta är väldigt vanligt. Det är ju en sorts reflektion, som du bara ska ta dig igenom.

    Du fixar detta vännen <3
    Kram och sträck på dig – du ska vara oerhört stolt över din familj och din lycka – den kommer inte av sig själv.

    1. Nu börjar jag gråta… Tack… det är verkligen så det är. Vad ska komma nu, har jag mer att uppnå? Jag kan inte bli lyckligare än vad jag är och allt jag kommer att uppleva känns som att det bara är sorg och förlust. Tack snälla rara tack <3

  14. Bra att du är medveten och att du kommer att försöka hitta någon att prata med! <3 Jag finns alltid här om du vill ringa, men jag har ingen erfarenhet av just dödsångest. Men jag finns här!
    Kramar

  15. Älskade du. Du har fortfarande mer än halva livet framför dig och jag tror verkligen att du kommer få vara med och se Miras barn växa upp. Livet är så skört, det vet jag själv. Men bara för att något kan hända betyder inte det att det faktiskt kommer hända. Du har så mycket kvar att uppleva, så mycket kvar att se. Vi behöver dig här en jävla massa år till hörru <3

  16. Förstår precis hur du menar, men lärde mig verkligen förra året hur nära döden man är varje dag och man måste leva varje dag fullt ut. Om du skulle dö imorgon, vad skulle du vilja göra innan dess? Sedan gör du det! Sååå viktigt. Kram <3

    1. Oh ja,.. saken är den att just nu är jag så nöjd med mitt liv, jag vill inte förändra något mer än att ha mer tid. Men ska fundera på en lista faktiskt. TACK <3

  17. Så jobbigt med dödsångest, känner verkligen igen det, jag har också grov dödsångest i perioder då jag får rentav panik när jag ens tänker på att jag ska dö någon gång! 🙁

  18. Men fy.. Jag förstår vad du menar.. Har också dödsångest och det är verkligen så jobbigt. Jag vet inte vad man ska göra för att inte ha den ångesten men jag hoppas att det lättar för dig. Det är svårt att bara tänka positivt och få bort den känslan.. <3

  19. Se det inte som ett hån mot de som är sjuka, eller mot oss som är sjuka kanske jag ska skriva. Jag väntar på nya organ och slås ibland av den här dödsångesten, speciellt nu när vår dotter finns. Ibland står jag bara stumt och kollar på henne och funderar på vad folk kommer att berätta om mig för henne om jag skulle försvinna för tidigt. Jag tycker verkligen att du ska prata med någon, skriva av dig eller försöka reda ut varför du känner som du känner. Skulle du vilja prata med mig så hojta till ❤️

    1. Men fina du, vad ledsamt att läsa att du har det så och måste vänta på att få ett liv tillbaka. Jag ska tänka massor på dig. En dag är jag säkert redo att skriva till dig, men du får gärna höra av dig till mig fö jag tar nog inte steget… KRAM

  20. Båda mina föräldrar har dött unga, båda mina svärföräldrar, och så har jag förlorat en vän. Jag har vakat bredvid när döden varit nära och när döden inträffat. Suttit kvar när en person just lämnat och undrat vad som hänt. Mamma och jag bad tillsammans innan hon dog. Och jag kände mig trygg, mitt i smärtan, med att jag verkligen tror att Gud själv tog emot henne. De där tankarna finns med mig också. Och de har funnits med länge. Vad som händer när vi dör är ju svårt att få veta nu, men jag är snudd på övertygad om att det finns ett evigt liv, att vi inte ska vara rädda, att vi inte alls bara blir ett minne och någon som försvinner. Jag tror vi är skapade av Gud och att det finns en evighet. Och det finns så många berättelser som gör att jag är övertygad om att det finns något mer än det vi ser här. Var inte rädd <3

    1. Tack för att du delar med dig av dina tankar. Väldigt fina sådana också. Jag tror inte heller att jag behöver vara rädd men vill inte förlora eller bli förlorad. Jag har ”min” präst som jag kanske skulle prata med. Kyrkan ger mig tröst. Stor varm kram till dig!!!

  21. Det du går igenom är helt normalt och jag tror att fler ön man tror har sådana tankar, särkilt när man går igenom en ny milstolpe i livet. Stödjer dig helt i att gå och prata med någon, man borde göra det oftare. Jag går själv hos psykolog, även när jag inte ”mår dåligt” för att hålla psyket i trimm, precis som att gå på gymmet

  22. Fina du, så jobbigt att gå igenom. Jag kände mycket så förr, men senaste året känns det som att jag har svängt på ett sätt att det nästan blir obehagligt på andra hållet. Jag känner mig inte alls rädd för döden och blir då istället stundtals rädd för att jag inte bryr mig om att leva. Det gör jag förstås. Det finns massor jag vill göra och jag känner mig lugnare och tryggare än någonsin. Kanske är det just att jag börjar se livet som vinner över rädslan för döden där… Jag hoppas verkligen att du kan få hjälp att bearbeta din dödsångest så att du kan fokusera på livet istället <3 Stor kram!

    1. Det är kanske det jag är ledsen för, att jag inte lever tillräckligt innan jag dör? Imorgon ska jag ringa om hjälp. Tack för att du bryr dig <3

  23. När jag läste dina ord kom jag att tänka på att jag har tänkt likadant nångång när jag sett gamla fotografier. Att man är här och nu, och nån gång i framtiden finns man bara på bild eller i någons minne. Det känns så konstigt att tänka på så jag tänker blixtsnabbt på nåt annat. Hoppas att din rädsla försvinner snart på nåt sätt. Kram❤

  24. Jag tyckte det var ”skönt” (hittar inget annat ord) att läsa det här inägget, veta att jag inte är ensam med tankar om döden. Jag vill inte dö och bara tanken på att jag en gång kommer vara borta känns väldigt jobbigt. Du är inte ensam! Kram <3

  25. Stackare, jag lider verkligen med dig, jag tycker absolut att du ska ta dig till en kbt terapeut som kan hjälpa dig hitta strategier till ditt nya liv som mormor. Någon gång kommer vi bli glömda, men så länge familjen håller ens minne i liv så kommer man alltid finnas kvar, inte bara som minne, men som en person. Det är så vi pratar om barnens mormor och deras gammelfarmor ❤
    Kram till dig fina du ❤

  26. Känner med dig. Periodvis känner jag också extrem ångest inför döden.
    Får säga min ångest nog dök upp när minstingen fötts & jag fick åka in akut och väl på akuten får höra att hade jag inte kommit in när jag gjorde hade jag .. dött! 🙁

    Min värsta rädsla är att bli allvarligt sjuk och trilla ihop inför barnen, eller på jobb ..

    Tanken skrämmer mig, samtidigt som jag tar mig tid till att leva här och nu!

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..