Att bli mormor

Jag fick ett fint uppdrag av magasinet Ditt barn och du, att berätta hur det är att bli mormor, inlägget hittar du HÄR. Där kan du läsa hela min story men här kommer en kortare version.
Tjejerna på magasinet ville att jag skulle sätta ord något av det största jag varit med om, och det var inte lätt. Här har jag i alla fall försökt. Känslor är inte lätta att få i ord.

Cornelia 23 år ringde, hon hade något roligt att berätta.
– Mamma, du ska bli mormor i maj.
Jag vet inte vad jag tänkte men jag blev alldeles stum. Det var en overklig känsla, lycklig och förvirrande sådan. Det tog ett tag innan jag verkligen förstått att hon inte skämtade och att det var verklighet. Jag skulle bli M.O.R.M.O.R. JAG? MORMOR? Jag som inte ens känner mig färdig med barn själv. Det var med andra ord dags att lämna över den moderliga stafettpinnen till min förstfödda.

I början tyckte jag att det var svårt att känna lyckan, oron för att det skulle gå illa var stor och allt var en lång process. Jag var lycklig för att min dotter fick vara med om denna stora upplevelse men det var ju även min lilla dotter som kanske skulle få vara med om något svårt. Jag var livrädd men samtidigt otroligt lycklig.

Plötsligt såg jag annorlunda på min Cornelia. Hon stod där framför mig som den vackraste i världen och helt plötsligt såg jag att hon var en kvinna. En blivande mamma, så skör och så älskad av mig. Hon var i ett lyckorus, i en värld som bara bestod av att bara vara gravid. Jag kämpade med att förstå att det var hennes tur nu, min var över. Jag skulle få ett barn att älska, inte mitt men ändå mitt, ett litet mirakel som är en del av mig. Jag skulle börja spara pengar till mitt barnbarn. Konstiga tankar.

När Cornelia var gravid fick vi en annan relation, vi växte samman i våra modersroller. Jag har aldrig haft så mycket kontakt med Cornelia som under tiden för hennes graviditet. Varje dag kom frågor som, hur var det för dig mamma, ska det vara så, är detta något konstigt och allt annat. Vilken tur att jag ändå hade Mira 8 år, för jag mindes. Jag kunde trösta, hjälpa och bekräfta. Det var en ära att få vara den som vägledde henne in i rollen som mamma. Det måste ändå vara ett betyg på att hon ser mig som en god förebild.

Magen blev större och när sparkarna kom började jag förstå att det inte var en dröm, det var faktiskt så att där låg en älskad unge i hennes mage. Dagen mamman får ett plus på stickan blir hon mamma. Jag blev mormor på riktigt när jag kunde känna det lilla pyrets sparkar.

Att bli mormor

Jag var med på Ultraljudet i vecka 32, det var ett 3D och jag fick se henne på riktigt. Jag kunde se likheten på mitt barnbarn med hennes mamma. Ärtan fanns där och jag längtade efter vårt första riktiga möte med henne. Förlossningen, hon kom ju, det lilla älskade livet och det var en explosion av känslor. Jag var med på kejsarsnittet på distans, det kan du läsa om HÄR.

Sen kom stunden för första mötet. Jag var livrädd, och jag var alldeles skakig och så nervös. Rädslan att Elise inte skulle tycka om mig var jättestor, men vi kände inte varandra. Jag visste att jag älskade henne men kunde hon älska mig? Skulle jag bli en bra mormor? Jag bara tittade på henne, älskade henne och grät lyckotårar för min egen lyckas skull.

Jag har turen att ha Elise nära. Hon bor i huset där jag jobbar, blir jag sugen så äter jag lunch med henne. Vi dansar, känner kärleken, närheten och ett inre lugn kommer med detta lilla älskade liv. Det svåra som mormor är konsten att backa. Jag vet inte bäst bara för att jag har tre barn sedan tidigare. Det är inte mitt barn, Elise är sina föräldrars barn, dom känner henne. Alla beslut ska dom fatta, inte jag. Och det är svårt att inte komma med för mycket tips och råd. Man ger dom ju av kärlek till sitt barnbarn och inte för att man vet bäst.

Dsc087693361633256815114754.jpg

Cornelia är fortfarande mitt barn vi har bara utvecklat en ny relation. Hon och Rasmus har gett mig den finaste gåvan jag kunde få. En rikedom, en stor kärlek, en ära att bära titeln som mormor jag ska förvalta den väl. Det är bara att njuta, älska och finnas. När jag ser detta lilla hjärtebarn så pumpar mitt hjärta mer än någonsin, kärleken är speciell. Och som många säger, det är en efterrätt på livet och man kan aldrig äta sig tillräckligt mätt. Det är även som många säger, ”Det är skönt när dom går hem”. Ja, det är okej att erkänna det.

20181220 1834483703528683841119217.jpg

Elise och alla andra kommande barnbarn ska älskas ihjäl av denna mormor. Jag ska baka bullar och göra god sås, hämta på dagis och sticka till en peng då och då. Det är sånt en mormor gör.

  1. Så himla fint skrivet, sitter här med tårar i ögonen. Måste verkligen ha känts speciellt att ditt ”lilla” barn, din dotter har fått eget och du har nu ett barnbarn. Känner verkligen all kärlek till Elise och Cornelia genom detta inlägg.

  2. Visst är det fantastiskt att få bli mormor? Trodde inte att man kunde känna så mycket för de små liven. Du har så rätt i att du inte kan bestämma utan besluten är föräldrarnas, men som mormor har man rätt att skämma bort, att busa, leka, och bara vara den snälla.

  3. Men vilket fint inlägg att läsa. Jag har svårt att tänka mig in i hur det skulle vara att vara mormor/farmor. Men min mamma som vet, hon säger precis som du att det är livets efterrätt.

  4. Asså det måste vara en så jävla mäktig känsla, precis som det säkert är en mäktig känsla att få ett biologiskt barn. Jag kan tänka mig att eran relation växt mycket, min och min mammas relation växte otroligt mycket när min extradotter dök upp i mitt liv och hon fick testa på hur det känns att vara mormor fast ej biologisk.

  5. Vilket fint inlägg! Jag skulle faktiskt också kunna tänka mig att bli mormor. Det låter väldigt mysig det där med att ha en egen, men ändå inte riktigt egen, så att man kan välja de bästa stunderna. Helt i min smak att baka bullar, göra god sås och hämta på dagis då och då… Fast jag kanske ska börja fundera på egna barn först innan jag planerar att bli mormor…

  6. Så vackert på så många sätt och vis, så underbart och kärleksfullt med värme som sprids genom hela inlägget. Vilken gåva att få barnbarn <3.

    Jag tänker tillbaka på min och min mammas relation när jag fick sonen. Var 19 när jag ringde gråtandes till min mamma och berättade att jag var gravid. Var 20 när hon med sonens pappa följde med mig till förlossningsrummet och fick vara med när sonen föddes. Det är så fint på något vis den där relationen man får till sin mamma när man själv blir mamma, och ens mamma får barnbarn. Det är nog den finaste gåvan man som barn kan ge en förälder, gåvan i att få barnbarn och livets efterrätt 🙂

  7. Jag kan verkligen tänka mig att det var svårt att ta in när du fick beskedet om att du skulle bli mormor. Glädje, så mäktigt och så speciellt. Förstår också att din och Cornelias relation ändrades sig när hon var gravid. Ni måste ha kommit närmare varann på något vis. Så härligt att du kan träffa Elise ofta!

  8. Men åååh vad vackert! Jag gråter!! Fick verkligen dina känslor i mig och det var bara en sån rörande text!! Tänker på när detta kanske blir jag och min mamma! Jag längtar😍😭❤

    KRAM

  9. Men åh vad underbart att läsa! så mycket känslor. Längtar extra mycket tills jag blir farmor en vacker dag nu, måste vara så magiskt att få uppleva! dock många år kvar för min del då mina killar bara är 6 och 4 ;P förhoppningsvis får jag fler barn och kanske kan bli mormor sen också en dag 😀

  10. Så fint skrivet av dig, det märkes att du har skrivit de från ditt hjärta. Kan tänka mig att det är svårt i början att förstå att man ska bli mormor. Måste nog hålla med om att en mormor har svårt för att backa. Märker på min mamma att hon gärna ska bestämma och styra. Och tyvärr så blir de så fel när hon gör de, för då blir jag så ledsen och arg över att hon inte tror på mig. Sen beror de också på att hon och jag tänker så olika och inte haft en sån bra relation till varandra. ❤️

  11. Oh my så bra beskrivet. Så fint. Min dotter är snart 9 så än lär det dröja. Men vilken känsla att få det samtalet. Så soännande när du beskeiver hur er relation förändrats. Och jösses, du måste vara typ en väldigt ung mormor!

  12. Så himla fint inlägg, blir helt varm. Det är såhär jag vill att min och mammas relation ska bli när/om jag blir gravid. Så himla coolt ändå, att ni hjälper varandra och stöttar varandra, och att ditt yngre barn inte är så gammalt så du ändå kan relatera och känna igen någorlunda. Wow vad fint <33 Kram

  13. Det här var verkligen ett fint inlägg 🙂 Jättekul att få läsa och så fint skrivit av dej. Vilken känsla att få ett barnbarn och att bli mormor 🙂 Så spännande alltså.

  14. Förstår verkligen att du har Cornelia som ditt barn, oron och chocken över graviditetens process blir helt annorlunda eftersom du också varit där och gått egenom samma som henne. Helt plötsligt kan du stötta henne egenom detta. Styrke kram till dig💕

  15. Ljuva underbara kärleksfulla kvinna! Klart du är en suverän mormor med! Jag tror att varje stort steg i livet utvecklar oss och dem det berör, som dig och Cornelia. Hur ni båda formats och utvecklats i det att lilltjejen helt plötsligt kommit och bara är på en naturlig plats det bästa som hänt! <3 Kanske rörigt, men du förstår vad jag menar?! Kram

  16. Oj.. har aldrig tänkt i dessa banor. Men givetvis. Jag har ju precis blivit mamma eller mina är 3, 4 och 5 år gamla nu men.. långt kvar till mormorrollen – hoppas jag. 🙂

  17. Helt klart är det så man gör och färstår alla dina känslor du beskriver. Mamma säger det att man är mer nojig med sitt barnbarn än sina egna och det ligger nog ngt i det

  18. Så härligr, relationen är ju i stort sett kravfri de nästa går ju att rycka på axlarna och säga med sräng blick att det är klart hon ska få en klubba mitt i veckan!

  19. Vilket underbart inlägg Malin. Förstår att det var både stort och omvälvande att bli mormor. Alla säger att det är större än att bli förälder andra känslor liksom. Förresten så tycker jag att ni är lika du och Cornelia. Underbart att få vara så nära både dottern och lilla barnbarnet.

  20. Åh, viken härlig tid du har som mormor, sträck på dig och njut av livet. Har själv två fantastiska döttrar men deras mormor vill inte finnas där för dom och det är så tråkigt…vilken skillnad det kan vara. Jag ser så framemot att få bli mormor någon gång i framtiden och få njuta av livets efterätt..

  21. wooow vilket underbart inlägg <3
    Och vilken underbar mamma och mormor du verkar vara 😀 Tänk om man kunde ha haft en sådan mamma <3

    Riktigt vacker dotter och barnbarn du har men trodde inte att du hade barn över 15 år då jag trodde du va något år äldre än mig (jag är 32 )

    Ni alla verka ha en helt otrolig relation med varandra <3 🙂

  22. Åh, så vackert beskrivet! Man kunde verkligen känna dina känslor genom att läsa inlägget! Och jag kan VERKLIGEN förstå det där med att det är svårt att låta bli att ge råd. Så kan jag känna ofta trots att det inte handlar om just barn, så jag kan tänka mig att den känslan blir ännu starkare när det gäller någonting sådant 🙂

  23. Vilket underbart inlägg och vårda den biten ömt. Min mamma längtade efter barnbarn och när hon väl fick dem fick hon inte vara här för att uppleva det.
    Farmor och farfar till kidzen åker bort i 6 mån varje år, så det är så mysigt att se människor vara nära och vårda den fina gåvan ❤❤ Du verkar vara en famtastisk mormor ❤

  24. Jätteroligt att du delar med dig av detta. Kan inte ens föreställa mig känslan när det blir aktuellt för en själv. Ett antal år kvar dock för min del 🙂 Men första barnbarnet är nåt speciellt, för det kunde jag se när min mamma blev mormor första gången.

  25. Men åh, så fint du skriver om henne! Och så härlig relation ni verkar har 😍
    Gör lite ont i mig att veta vad jag går minste om med min egen mamma!

  26. Vilken fin text du har skrivit. Känner igen mig till vissa delar då jag blev farmor för första gången för tre veckor sedan. Hon kom några dagar för jul så hon vår den finaste julklappen som jag någonsin har fått ❤️ Jag är också noga med att det är min son och svärdotter som bestämmer och styr över sin dotter och vad som är ok att göra som farmor. Och inte minst att de ska vet att jag och min man alltid finns för dom.

  27. Så fint skrivet! Kan relatera till din känsla när min lillebror skulle få barn… han var ju min lilla bebis, men så kom hon… och allt förändrades, tänk så mycket kärlek man kan ha till dom små ♡

  28. Men aaaaaah, vilken underbar, UNDERBAR text! Så ren kärlek till dina barn & lilla Elise!
    Precis en sån mormor som du beskriver vill jag också bli en dag! Och farmor!
    Fy bubblan, vilken härlig människa du är Malin!

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..