Varje dag när det är fint väder gör jag en sak. Jag sätter mig på uteplatsen med en god kopp kaffe. Är det varmt som en bastu kan jag till och med tänka mig ett dopp i poolen. Förra veckan var det så hett så jag lade mig på en luftmadrass och flöt runt i min ensamhet. Plötsligt kände jag något på min mage och sen sade det plums i vattnet. Jag ryckte till och blev förbannad på att någon av mina ungar stod och kastade grejer på mig mitt i min sköna dvala. När jag kollade mig omkring var där ingen där. Skitförbannad låg jag då och rävsov med ena ögat öppet. Jag skulle minsann komma åt den som jävlades med mig, men där var inte en enda kotte. Mira kom ut och ville också störa min dvala med ett plums i poolen. SUCK. Då får jag för mig att simma bort till ventilen där skräpet i poolen samlas. Jag sticker in handen och grabbar tag i löv och grejer. Det är då jag känner det, något som rör sig i min hand och liksom hoppar ur den. Mira och jag skreeeeeeek högt båda två. Vi båda två var övertygade om att det var en fisk i vattnet. Jag flög upp ur vattnet medan jag tvingade Mira att simma runt och leta men hon kunde inte hitta något. Vi konstaterade att det antagligen var löv vi sett och känt. Tills jag såg "lövet" ovanför vattenytan. En stor jävla PADDA! På riktigt, jag höll på att dö av skräck. Det var minst ett monster i min pool. Grannarna trodde nog att det var en dinousarie när dom hörde våra skrik på hjälp med dödlig ångest. Vi överlevde dock. Paddan åt inte upp oss och min modiga son Gabriel räddade oss från att dö. Så nära döden har jag aldrig varit (IRONI) och önskar inte ens min fiende denna fruktansvärda upplevelse. Och inte farao fick paddan en puss för att se om det var en prins. Han har jag redan. Nu skippar vi poolen tills alla paddor dött ut...