Att leva med ett vuxet barn

– Gabriel, om jag ställer några plastbackar mitt framför trappan förstår du vad jag menar du?
– Vadå, var ska dom?
– Ner, var som helst, bara ner
– Okej
Jag höll även på att säga, akta dig nu så då du inte trillar när du klättrar över dom, men höll mig. Och du ska veta att Gabriels rum är där nere så han måste förbi dom på något sätt.

Jo men sen gick jag och lade mig. Och vad tror du? Hur såg det ut när jag kom upp? Jo typ….

Till hans försvar är han en fantastisk person som precis som sin mamma tänker mer på människor än saker- det är det viktigaste. Jag är dock glad för att han inte skadade sig när han tog sig ner förbi backarna <3
Gabriel, mamma älskar dig ändå men akta så du inte trillar när du går upp idag.