ANNONS

Helt plötsligt tränade jag

/

Helt plötsligt blev jag en tränande person.

Vad hände där? Hur kunde jag som var allergisk mot träning börja träna tre dagar i veckan? Det är det många som undrar inklusive jag själv. Men det bara hände, över en natt.

Jag tog bort ALLT socker under många månader. Jag kände kroppens gensvar och lycka för vad som hände. Jag blev piggare och allt det där. Det kommer ett inlägg om det. Nu är jag mer liberal, men det är ett annat inlägg.
Jag började känna på kläderna, se mindre svullen ut och jag kände mig fräschare och finare både utvändigt och invändigt. Helt plötsligt var det roligt att röra på mig. Jag orkade ju! 

En dag sa jag det bara till mannen min
– Hörrö du, ska vi inte börja träna tillsammans?
Han blev nog lika chockad som vad jag blev. Jag förstod inte vem som tog över min kropp och förmåga att tala. Det kom dock någonstans ifrån och det var väl bara att go with the flow. 

I mitt stilla sinne tänkte jag ”Jaja, det var nog bara något jag kläckte ur mig, det går över”. Men det gjorde inte det. Vi började småskaligt med en gång i veckan. Mannen och jag på gymmet tillsammans, som en dejt. Snacka om en investering i förhållandet. Egentid tillsammans på något sätt. Han står stadigt vid min sida och peppar och visar att han tror på mig. Orkar jag inte så stöttar han. Jag älskar att vara med honom på gymmet.

Varenda måndagsmorgon (vår träningsdag) vaknade jag med klumpen i halsen och började fundera på vilka ursäkter jag kunde ge för att slippa. Till slut ville jag inte slippa, uppskattningen med vår tid tillsammans var större än stunden på soffan. Helt plötsligt hände det jag aldrig trodde, jag föreslog ett extrapass, sedan ett till och en dag gick jag till och med själv till gymmet.

Och vet du, se på den, fredagar har jag en PT timme med Simon. Vissa dagar är det fortfarande ett stort motstånd när jag ska träna men jag kommer i väg i alla fall. 

Det bästa är de dagarna på helgen när vi tränar: då tar jag på mig träningskläderna direkt på morgonen och på något sätt väcker det kroppen och talar om att ”Snart är det minsann dags”. Då plockar man inte av sig träningskläderna och säger att man skiter i det. Du kommer i väg. Jag gör detsamma om vi ska träna på kvällen. Kontorskläderna ryker av och istället för myskläderna åker träningskläderna på. Då kommer man iväg. TESTA. 

Jag har släppt de flesta maskinerna nu och kör mycket fria vikter. Det är mycket roligare. När jag började hos Simon så var vi överens om en sak. Jag ska träna sådant som jag tycker är roligt och inte sådant jag behöver. Det viktigaste är att jag kommer iväg och inte vad jag gör. I alla fall tills jag inte kan leva utan träningen. Jag är på god väg. 

Ett steg i taget. Plötsligt har du kommit en mil utan att du själv märkt det. Vissa dagar är jag bara på gymmet utan att knappt göra något, men vet du en sak, jag ÄR där!

Jag är med och hejar på dig, kan jag kan du. 

C68C62DD-7848-4575-BBEA-DE50D34EED5B


TACK till min älskling som tror som fan på mig! Mer än vad jag själv gör.

5

Följ mig på Instagram!

@Fnulan
© Bonnier Magazines & Brands AB, 105 44 StockholmTelefon: 08-736 53 00