Bakom fotot….

STACKARS min man, nu ska sanningen fram…. När var vi på lunchdejten i Malmö.
Jag kände mig lite fin i mina nya klacka-skor och var så glad för att vara i stan med mannen så jag bad honom ta ett foto. Han gör nog inte om det
Såklart skulle jag styra och ställa

– Står jag snyggt? (jag frågade nog också om jag var snygg faktiskt)
– Är ljuset rätt?
– Bakgrunden okej?
– NEJ inte nerifrån
– NEJ inte uppifrån
– Ta inte för nära
– MEN INTE för långt bort
– Äsch det får väl duga….

Ja, så var diskussionen nästan exakt. Nu i efterhand tänker jag. Men va fan… det är ett foto, ett av många. Han tog ett där han tyckte jag blev bra. Så… I rest my case.

Jag ser sopsorteringen, en halv kula bakom ryggen, en halv fontän, en skrynklig kapp-ärm och ett konstigt leende. Men det ser kanske inte alla andra =)