Bodyguard- the musical
Herregud nu har det gått en vecka sedan jag och Mira var i Stockholm och fick uppleva världens bästa helg för teater- musik- och musikalnördar.
Vi har varit med om skapandet av en älskvärd musikalbebis. Det hände när film mötte konsert som mötte teater, det var då Bodyguard- the musical bebisen föddes! Det allra bästa från tre världar blev min favoritvärld. Mira har inte sett filmen och det var så härligt att se hennes inlevelse och kärlek till musikalens vackra värld. Vi ska se filmen i helgen.
Alla känner säkert till filmen Bodyguard sedan länge, i alla fall vi som levde på dåtiden, 1992. Det är en film som fångat många av oss så jag hade väldigt höga förväntningar på musikalversionen av filmen. Alla som sett föreställningen på China Teaterns hyllar den som tokar.
Nadja Holm spelar huvudrollen Rachel och jag avgudar att hennes ”riktiga” dialekt från norr lyser igenom. Det gör henne mer ”mänsklig” i sin roll som superstjärnan. Att inta scenen och dra av Whitney Houstons hitlåtar är inga lätta skor att fylla, men hon klarar det till publikens glädje. Ibland slutade jag att andas för att komma över partiet jag inte tror att någon annan än Whitney klarar. MEN, jag kunde andas ut eftersom Nadja klarade det strålande bra.
Anastasios Soulis är en väldigt rutinerad och duktig skådespelare som bär upp rollen som Rachels bodyguard lika tryggt som Kevin Costner själv.
Marsha Songcome i rollen som systern är helt magisk! Kören, dansarna, ja alla… Detta är inte en enmansshow med tydliga stjärnor, i denna produktionen var alla ”the star of the show”!
Scenografin är otroligt proffsigt med få medel. Jag skulle verkligen vilja se hur allt fungerar rent tekniskt. Ja, det var riktigt riktigt bra. Ljudet på China Teatern är en knock out. Det kändes som att det var ett storband som satt och lirade och känslan var att man var på en riktig konsert!
Det är en väldigt bra produktion, det enda jag måste kritisera är en sak, publiken. Vilka tråkmånsar! Jag vet inte om vi i Malmö är en annan publik men detta var ju några trista typer. Jag kunde inte sitta still och det var en del mer än mig som satt med gåshud och ben som skakade av danssjuka. Det är inte alls konstigt med låtar som How will I know & I wanna dance with somebody. Jag ville inte att festen skulle ta slut men tyvärr gjorde den det.
Vi klädde upp oss och drog iväg med en taxi till China Teatern. Två skåningar i finsalongerna i Stockholm minsann.
Det var såååååå kallt, men tösen min var snygg i alla fall =)
China Teatern är så mysig, lite mindre men så varm och fin. Jag känner mig lite hemma då det är samma känsla som på Nöjesteatern i Malmö. På söndag ska jag dit på premiär =))))
Vi beställde lite snacks och dryck i pausen, vi borde ha beställt en fotograf med stadig hand inser jag nu efteråt.
Tacknings-numret har Thomas löst kläderna till, snyggt som tusan.
Man får inte fota och filma under föreställningen men du hittar massor med pressbilder på nätet om du är intresserad. Ännu bättre är att du faktiskt ser musikalen på riktigt! Proffsigt, medryckande, glädje, sorg, musik, spänning och kärlek. Låter det inte helt perfekt?
Nu ska China teatern snart rusta upp inför deras kommande produktion, Moulin Rouge, som ska starta i september. Härliga Thomas är head of costume- Stockholm och det kommer att bli så jädrarns bra. Han är ett fullblodsproffs som kommer att se till så att allt klaffar! Min vän Madde är med och styr upp skutan hon med.
Jag ska boka biljetter, det kan du räkna med. Jag ska se om det finns kvar till premiären, hänger du med?
Tack till Thomas och Madde♥️
