Christel skriver:

Oj, hur ska jag göra det här? Råkade halka in på att gästblogga hos Fnulan bara för att jag råkade skriva att det skulle vara kul att läsa de andra gästbloggarna. Plötsligt fanns jag med på en lista och det var liksom inte alls meningen. För vad sjutton ska jag skriva på Fnulans blogg? Jag är ju inte rolig. Inte alls. Och jag känner inte Fnulan personligen så jag kan inte berätta något dirty om henne heller….

Jag försökte rannsaka mig själv om jag gjort några fnulor någon gång. Här kommer ”Popprinsessan gör en fnula – topp 3!”

Plats 3
Way back, jag menar för några år sedan hrm…, pluggade jag i Ronneby. Något år senare var jag på fest i Karlskrona och vi var på ett uteställe. Inne på damernas såg jag någon jag kände igen och körde en:

”Men tjeeena!” (med ett tonläge som verkligen antydde att detta var någon jag kände!)
”Hej” fick jag till svar. Och personen i fråga såg ut som ett frågetecken.
”Du känner inte igen mig va?” fortsatte jag.
”Nej”, svarade personen och då, DÅ, insåg jag att det inte alls var någon gammal skolkamrat utan en C-kändis som varit med i Baren på tv…
”Nej, jag förstår det” sa jag och smet diskret in på en ledig toalett..

Plats 2
I somras besökte vi några vänner i Spanien. Eller vänner, jag hade aldrig träffat familjen i fråga, utan det är männen i familjerna som är vänner. Det var ett risktagande big time eftersom vi bodde hemma hos familjen i en lägenhet med två sovrum, två badrum och ett kök och allrum. Och vi var fyra vuxna och fyra barn… Andra dagen (andra dagen!!) var jag på toaletten och hade låst. Det var ett vanligt handtag liksom och en liten knapp som man vred lite på för att låsa. När jag tvättade händerna öppnade plötsligt min dotter och kompisen dörren och berättade något. Vi gick ut och jag drog igen dörren. Hmm. Tryckte ner handtaget igen för att bekräfta min misstanke. Jodå… Den var låst. Och ingen var alltså kvar på toan… [harkel harkel] ”vi har nog ett problem…”

Männen försökte ge sig på dörren och verktyg plockades fram, men det var omöjligt. Han som äger lägenheten var på väg att slå in dörren och jag undrade lite försiktigt om vi inte skulle äta lite först så vi inte gjorde något förhastat.

Då lyckades maken få upp dörren med hjälp av något verktyg och lättnaden var oändlig. Det skulle ju varit otroligt pinsamt om vi varit tvungna att slå sönder dörren! Och sedan bo kvar där och gå på toa med öppen dörr liksom..

Det som gör historien ännu roligare är att maken senare på eftermiddagen var lite stressad av att sonen (då 3 månader) först bajsat och sedan var hungrig och jag var vid poolen. Med en skrikande son på armen gick han in i vårt sovrum för att starta ac:n innan han hämtade mig. Han hade självklart bytt blöja Han satte knäet i dotterns säng som var en hopfällbar variant med ribbor. Och kraschade rakt igenom. Av ”chocken” tappade/slängde han fjärrkontrollen till ac:n i väggen så att den gick i beståndsdelar…

Och jo, vi bodde kvar, vi har träffat dem efteråt, fjärren gick att laga och ribborna att lägga tillbaka.

Plats 1
Morgonen började ganska bra. Fick upp både mig själv och dottern i tid för frukost och påklädning. Kom iväg för att dottern skulle få en spruta och då började det stressa ihop sig eftersom det var otroligt många som skulle köra bil just klockan 8. Parkerade i p-huset, dottern fick sprutan och hämtade bilen igen och körde mot utfarten i p-huset, där det blev stopp! Ogiltigt kort! What?!? Testade med ett annat kort, men det gick så klart inte eftersom jag inte checkat in med det kortet. Fick så där pinsamt börja vifta till bilen bakom att backa så att jag kunde köra till sidan. (Värdelöst system att man stoppar upp hela jäkla p-huset!!!).

Paniken steg och givetvis hade jag glömt telefonen hemma, vilket aldrig händer! Hur fasen skulle jag komma ut?!? Stod ett tag och försökte tänka logiskt och tänkte att jag får väl gå ut och låtsaschecka in med ett annat kort om det nu var något problem med mitt vanliga kort. Det kom så klart bilar konstant så till slut fick jag köra och parkera bilen igen, traska ut och tränga mig före bilarna genom att försöka förklara att ”jag är inlåst”. Tryckte i kortet i automaten, vilket inte gick eftersom den jäkla automatiken kände av att jag inte var någon bil. Fick be den närmsta bilen köra fram så att jag fick i mitt kort och kunde trycka på biljett. Bommen gick upp, men inte ner igen… förmodligen eftersom det ”intelligenta” systemet kände att ingen bil passerade… Så jag ställde alltså till det för hela jäkla kön som förmodligen fick backa tillbaka och sedan köra framåt igen… Jag bad så hemskt mycket om ursäkt och gick därifrån utan att se hur det löstes.. Pinsamt, men vad skulle jag göra?

Gick till en betalningsautomat och stoppade i min biljett, vilken automaten svalde!! Trodde nästan att det var dolda kameran! Hittade en ”hjälp-knapp” och fick kontakt med en kvinna som jag förklarade mitt problem för. Efter lite om och men fick hon fram att det inte gick att få kontakt med min bank, så jag stoppade i 8 kr kontant och betalade. Fick ut en ny pappersbiljett. Gick tillbaka till bilen, körde mot utgången igen, stoppade i biljetten och fick bara svaret ”Vänd på biljetten eller kortet.”. Det kvittade vilket håll jag testade, det funkade bara inte! Såg ännu en hjälp-knapp och ringde återigen upp kvinnan i receptionen. Fick av någon konstig anledning trycka i mitt kreditkort igen och blev ä n t l i g e n utsläppt!
Det dröjde innan jag vågade mig in i det p-huset igen…

Det är inte alls i samma klass som Fnulans fnulor, men nu har ni lärt känna mig lite bättre iaf

Man vet att man är i Egypten…

… när ens största problem i livet är att välja vilken dryck man ska ta….

Elsklingen skriver:

Jag vet att jag står för sundhet och hälsa men vet ni vad, även solen har sina fläckar och därför när Fnulan kallar så tänkte jag att det passar sig att så att säga ”come clean”. Såhär är det…

Mina kakor kommer alltid vara några färre och mina kladdkakor lite plattare än alla andras eftersom jag har en liten last som jag dock jobbar på.

När jag var liten så ville mamma absolut inte att jag skulle slicka rent bunken efter att hon bakat färdigt. För hur skulle det se ut om hushållslärarens barn slickade i sig deg och smet. Men, ibland fick jag nog göra det ändå. Jag har i alla fall små minnen av deg-rapar och ont i magen när degen jäst i magen och vem kan motstå pepparkaksdeg i juletider. Det är ju till och med godare än själva pepparkakan efter gräddning.

I alla fall så är min last att jag fullkomligen älskar smet och deg, hur onyttigt det än må vara. När jag bakar så slinker alltid sista ”slasken” ner i magen och ibland kan det till och med vara så att jag bakar något bara för att få lite smet. (Hmmm, kanske börjar låta sjukligt det här). Men jag har blivit bättre och bakar betydligt mindre nu mot vad jag gjorde tidigare och vet ni varför, för att undvika smeten eftersom jag vet att det av någon konstig anledning alltid hamnar en del i min kroppsform istället för den andra formen.

Nu har jag två barn och jag vill för guds skulle inte dela med mig av min last, den behåller jag mer än gärna för mig själv. Men frågan är om förbud istället ökar nyfikenheten och intresset för det som blivit förbjudet. Jag tror nämligen inte att ett förbud mot smet och deg kommer få barnen att inte vilja smaka. Kanske bara kan hoppas på att de kommer ärva sin pappas söt-tarm, vilken är i stort sett obefintlig och då är det bara att säga tack och lyllos mig som får behålla allt själv.
Annars är väl kanske lite smet och deg det minsta bekymret när barnen blir äldre. Då kommer jag säkerligen att oroa mig över hur vi ska förklara detta med blommor och bin och att det inte är okej att dricka på Valborg.

Tack för mig, hoppas bästa Fnulan har det bra i utrikeslandet.

Kramar
Annah
http://lifestyleblogs.se/elsklingen