Nu har mannen varit borta ”igen” och Mira är olycklig. Hon vill absolut inte att pappa är borta. Hon varken äter eller sover. Igår bjöd jag på korv stroganoff som hon annars älskar. Det gjorde hon inte längre.. Klockan var nästan 22 när hon äntligen kom till ro. I morse surade hon och när pappa inte skulle vara hemma förrän klockan 19.

Jag har alltid tolkat det som att de är för att de två är så mycket ”närmre” varandra och surat lite över det, men igår frågade jag henne.
– Men Mira det är ju oftast mamma som reser bort, kommer du inte ihåg att jag var i Spanien i 10 dagar? Då var det ju ingen fara.
– Nä men det är en annan sak med pappa.
Då säger den kloka ungen
– Mamma, du och jag har alltid så mycket mer tid tillsammans och gör massor med roliga saker än jag och pappa. Så det märks mer när han är borta. 

Och jag förstår verkligen vad hon menar. Jag hämtar varje dag klockan 15, mannen kommer hem vid 18 om kvällarna (om vi har tur…) och en dag i veckan 21. Och ungefär var tredje helg jobbar han. Så hon har rätt, hon och jag har mycket mer tid tillsammans, vi gör väldigt mycket kul tillsammans. MEN, om jag ska erkänna så är tiden med pappsen mer kvalitetstid än hennes och min med kvantitet. Och vilket är viktigast?
Jag tycker att Mira svarade på det igår faktiskt.

De där två älsklingarna alltså.. Ler och långhalm…

  1. Host..host.. Först och främst vill jag bara säga att du har rätt Wii –Fiii skämtet var klockrent..

    Och sen .. förstår jag inte helt plötsligt.
    Det är ju ingen tävling ..föräldraskapet.?. Vem som ger den bästa tiden, kvantitet eller kvalitet, eller vem som barnet ropar först på om den till exempel ramlar och slår sig.. eller vem som lagar godast pannkakor. Ni ska ju komplettera varandra med just era olikheter, tänker jag. Att en är mamma och en är pappa ( och näää jag tänker inte könsdiskriminera här mitt exempel fungerar lika bra med mamma A och mamma B.. eller pappa C och pappa D )
    Men är det inte just DET som är det fina med att ha två föräldrar boende med sig? Som älskar en besinningslöst och ovillkorligt. att man får både salt och socker och ibland det omvända socker och salt.. att man lär sig av den ena föräldern hur viktigt det är att borsta tänderna v a r j e kväll, medan den andra kanske kan glömma bort det ibland. Å andra sidan så kan den föräldern trösta en när man känner sig utanför, medan den andra föräldern inte förstår problematiken för den kanske aldrig ens har upplevt den känslan själv.. Men jag håller med att vi visst väljer en partner som liknar oss lite – som har samma värderingar som har samma humor och som älskar samma mat och kanske till och med lyssnar på samma musik. Det innebär ju inte att vi har gift ( sambo-parnerskap)oss med en EXAKT kopia av oss själva. Det innebär inte heller bara för att vi är föräldrar tillsammans att våra barn ska uppfatta oss på exakt samma sätt-dom rn homogen föräldrarklump…för vi ÄR olika. Vi ska vara olika- varje människa är unik. Vet du väl?

    Det är som sagt det är ingen tävling i vare sig uppmärksamhet, tid , engagemang eller kärlek. Du är du. Han är han. Och ni båda är den bästa föräldern för ert barn. Det finns inga bättre. Era barn kommer alltid värdesätta dig för den mamma DU och för den pappan HAN är. Liksom du gör med dina föräldrar gissar jag- för dem två är väl helt olika och har tillfört dig sina just olika egenskaper och egenheter… inom vissa områden kanske du är lik din pappa- och inom andra din mamma?
    Jag kanske fattar dig helt fel.. sorry i så fall.
    Men annars- andas, var precis den du är- och njut av att vara den bästa mamman till Mira ( och dina andra barn) och sluta bums med att jämföra dig med andra. Möjligtvis tycker jag att man kan jämföra sig med sig själv.. och förbättra vissa saker man är mindre nöjd med..
    Men börjar man jämföra sig med andra.. då tenderar det till att bli jääkligt kritiskt och lite geggigt .. och nä..du är ju faktiskt INTE sämre än någon annan mamma/pappa.. Du är mamma på ditt sätt bara, simple as that! <3

    1. Du har HELT rätt, det är absolut ingen tävling och Mira har två fantastiska (och olika) föräldrar till sig. Det är inte en fråga om att Fredrik är en bättre pappa än vad jag är sämre mamma etc. Det handlar om att dom har nåt speciellt de där två, inget konstigt alls. Jag älskar att vi är lika engagerade och älskliga med Mira men ibland har jag känt det som att jag inte är riktigt närvarande, men det är mannen min. Och det handlar säkert om det att jag har så mycket mer tid med henne eftersom jag har turen att jobba i byn och jobbar kortare tider. Det var nog det jag fick en aha upplevelse för, att mycket tid är inte bättre än lite tid. Förstår du vad jag menar?
      Jag tror faktiskt inte att jag någonsin jämfört mig med andra föräldrar. Jag har alltid gjort mitt bästa och det är det som är bra för oss.
      Jättebra kommentar, TACK!!!
      Kramen

      1. Tack!
        Ja..jag anade nästan att jag missförstod dig. Uppskattar verkligen ditt svar.
        Jag förstår precis vad du menar-..nu! Ibland tar det bara lite längre tid, hahaha.
        Och nu när jag förstår vad du menar , så förstår jag verkligen vad du menar- en del har det där ” speciella” mellan sig, det är ju extra tydligt när det är mellan ett barn och en vuxen- eftersom barn är så raka och oförställda- då sprakar det tydligare än vad det gör mellan vuxna som har det där ”speciella”.
        Å då menar jag inte kärlekskänslor..eller joo det gör jag ju- men inte kärlek mellan två partners, sk. vuxenkärlek.<– åh. vad svårt det är att förklara ibland..men jag kom ju på att det kan ju sparka av bara helskotta mellan två nykära-lagomkära- gammelkära människor.
        I mitt fall är det en morfar och hans dotterdotter.. det är .. ja något speciellt mellan dem. Ett samförstånd och "samma våglängd", lite raka rör och mycket skratt och en härlig nöjdhet när det får vara i varandras sällskap- lite magiskt om du frågar mig. Visst det finns speciella känslor till mormodern också , absolut.. men .. inte riktigt på samma sätt. En del människor "klickar " helt enkelt – vare sig dem är med varandra varannan vecka eller varje dag
        Two peas in a pod helt enkelt. Lite som man själv kunde göra med bästisar när man var liten- (eller som man gör med sin äkta hälft men DET spraket är ju också en annan slags kärlek..på det)
        . – du? jag slutar här.. känner att jag blir en som en katt som jagar sin egen svans- jag kommer ingen vart – det går bara runt runt- säger samma sak om och om igen.
        Ha en riktigt bra torsdag!
        Kramen

        1. Ändå, det var säkert också så att jag var otydlig och svamlig =) Brukar hända så jag är inte förvånad haha. Du är en härlig katt och jag gillar din svans, jaga på du!! KRAM och tack!!

  2. Kloka Mira! Tur att du finns där när pappa jobbar. Det är härligt o höra att hon kan o törs sätta ord på sina känslor. Hon får berätta dem för dig o du tar det för vad det är.

    Ta hand om er!🌹

  3. Förstår dig, och Mira, till fullo. Ert föräldraskap och familjetid kan associeras hos oss, både lika och olika. 2 skiftjobbande föräldrar, som fått turas om med luncher och middagar, morgonbestyren och kvällsläggningen. Det har funnits stunder då barnen undrat varför vi båda har varit hemma, t ex helger. Hade ofta mormor som barnvakt på helgerna när barnen var små. Och hade vi gemensam ledig helg blev det ”fel”, för de (barnen) var inställda på att vara hos mormor.
    Vi, som mamma och pappa, är nog lika viktiga för barnen, bara det att de vänder sig till oss i olika ärenden, men samtidigt VET de att de KAN och FÅR prata med oss om ALLT! (Maken vet ALLT om flytningar, mens och PMS t ex.., även om det kanske inte är det han VILL veta..)😂
    Ni är de bästa föräldrarna för Mira och det vet hon, klok som hon är.
    Kram!

    1. Tack Åsa, visst är det så, jag är grym på att fixa vissa grejer och pappa vissa. Det viktiga är att vi är lika viktiga men till olika saker. Hade inte den ena funnits hade säkert den andre varit bra på allt. Hahhaahaha min man har samma vetskap om allt, stackars karlarna.. Jag glömmer aldrig när jag stolt visade upp slemproppen för Fredrik…. Där gick gränsen för honom…
      KRAM

  4. Kan det inte vara så att Mira skulle må bra av att få göra lite roliga saker själv med pappa sin? ❤️
    Kanske en helkväll med bio och mysig fika/middag bara? Eller kanske att dom två kan ha en hotellnatt i månaden? Nu vet ju inte jag om detta är genomförbart, annars funkar det ju precis lika bra med en promenad eller så där dom bara kan prata med varandra sinsemellan? DU förstår säkert hur jag menar ❤️

    Minns att min pappa jobbade mycket när jag var liten, men då såg han alltid till att köra till skolan t.ex. så det blev vår lilla grej nästan. Sen hade vi en tradition varje torsdag då vi åkte till restaurangen på hans jobb och åt pannkakor och tittade på tåg, något vi båda minns än idag som en jättemysig stund (är lika gammal som Cornelia)

    Tror absolut inte att det är så att Fredrik inte ägnar tid åt Mira, men hoppas du/ni förstår hur jag menar, att det kanske är lite mer mysstunder med honom som kan behövas ❤️ sedan vet ju inte jag heller om dom redan har det ❤️

    Och det här blev nog längsta kommentaren nånsin 🙈
    Massor med kramar till dig och tusen tack för en fin blogg ❤️

    1. Gullig du är som kommer med tips!!! Fredrik och Mira gör faktiskt ganska mycket härliga saker tillsammans utan mig, åker ofta till farmor och farfar och myser och det är dom två som går på bion och så. Vad kul att du skriver det med lämnade på skolan, det är faktiskt deras grej och den är sååååå viktig för henne. Tänk att det har så stor betydelse så att du ff tänker på det. Det är också han som myser med henne när hon ska sova (mamman somnar alltid….). Jag blir alldeles varm i hjärtat av dina ord. TACK.
      Jätteglad att du skrev, du är klok du även om du är så ung ❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️ Och tack själv för att du är hos mig och hälsar på!!!!

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

LOADING..