Hej söndagsvännen. Har du legat på soffan och latat dig? Måntro du har gottat dig och vräkt i dig godisresterna från lördagen. En annan har slitit som ett djur… Jag trodde nämligen att jag var smart. Den där kvinnliga listens djävulshorn satt på min panna men nu ligger dom i en sopsäck på tippen.

Jag skulle försöka lura mannen till att sortera förrådet tillsammans med mig. Bredvid förrådet fanns även det rum som skulle bli biorum med MASSOR av skit. Så min briljanta idé var att säga följande till mannen min:
– ÅH älskling jag vill sååååååå gärna komma igång och träna, jag känner mig sååååååå peppad och taggad. Men ååååå älskling, det går ju inte, där är alldeles för mycket skit i biorummet där jag faktiskt hade kunnat göra det….

Han blev verkligen innerligt SKITGLAD eftersom han är rädd om mig och vet hur svårt jag har för att ta steget att börja med träningen. Jag kände hans stolthet och blev faktiskt riktigt rörd, men i bakhuvudet tänkte jag…..YEAH HAN SVALDE BETET, NU SKA DET STÄDAS!

Jag märkte att han verkligen ville hjälpa mig att få ordning på detta för min skull och jag spelade med för fullt. Jag låtsades att jag var med på allt. Och sen kom han hem från jobbet…. Med en present…. Köpt för min skull…. Köpt med kärlek…….

Men va fan…… skit också. Jag åkte dit. Han var fullt allvarlig med att hjälpa mig. Det enda jag ville var att få städat och rensat. Skit också. Nu står jag här med mitt träningsrum och har inte en endaste ursäkt. Mannen har till och med köpte mitt favorit träningsprogram för att peppa mig att komma igång.
Den där kvinnliga listen var inte så bra vid detta tillfälle. ELLER så var det verkligen det den var. För min skull.

Här finns allt jag behöver!!!! Vi har roddmaskin, crosstrainer och stakmaskin men även vikter, hantlar och hela tjofadderittan. Biorumsdrömmen ger mannen upp ett tag för min skull, det är verkligen kärlek. Nu ska älsklingen sätta upp en tv och fixa bra ljud också. Jag kan inte annat än att beundra honom och hans tro på mig. Har han tilliten så måste jag själv också ha den.

Lördag idag och jag har sovit så himla dåligt. Det beror säkert på det som hände igår. Tankarna snurrar som om dom vore på tivoli och åkte något som heter ”Skräcken”.

Igår lämnade jag soppa till mamma och pappa dom skulle ha till lunch. Har vi extra så brukar vi bjuda ”di gamle” =) Denna gången var det min super duper goda soppa med spenat och broccoli. Jag ÄLSKAR den.

På kvällen frågade jag mamma vad dom tyckte om soppan och hon berättade att hon gillade den men det var värre med pappa.
Det påminde honom alldeles för mycket om lumpen när dom tvingades äta spenatsoppa med ägg i. Haha stackars krake att få sådana gamla minnen som flashback.
På Facebook idag dök denna bilden upp och gissa vem jag tänkte på 😉

Idag har jag varit med om något riktigt fruktansvärt. Hade inte Cornelia varit hemma hos oss vet jag faktiskt inte vad som hade hänt om jag ska vara ärlig. Det känns i alla fall inte som att jag suttit här och skrivit ett inlägg till dig vännen.

Jag satte i halsen, på riktigt. Jag kunde verkligen inte skrika, hosta eller nåt. Jag blev alldeles förstelnad och visste inte var jag skulle ta vägen. Innan jag fattade mig tog det LÅÅÅÅÅNG tid. Jag började stampa med foten i golvet i köket så till slut kom Cornelia springande och slog mig det hårdaste hon kunde i ryggen. Biten som satt som ett lock åkte ner och jag kunde andas.

Fy fan säger jag bara. Jag trodde verkligen att jag skulle dö. Vad farao hade hänt om inte Cornelia varit här… Jag satt och bölade här innan för att jag tänkte på OM. Mitt barn räddade mitt liv.

Cornelia har undervisat mamma Malin nu så att nästa gång (om) det händer ska jag göra Hamlisch manöver på mig själv genom att springa in i ett bord, stol eller soffa. Jag hoppas verkligen inte att det behövs. Återigen, fy fan.

Vet du vad du ska göra om det händer? Och vet du vad ska göra om du är ensam när det händer? 

Jag hittade ett klipp på Youtube <3 Snälla titta på klippet, var rädd om dig och lär dig detta!

Innan det hände hann vi mysa med fredagsfika och tjejerna var så duktiga och bakade.

Usch fy… jag kommer aldrig mer att äta när jag är ensam..