Lördag vännen och här ligger både jag och Mira i soffan med feber och hosta. BLÄ. Jag skulle på min vän Annikas möhippa men jag orkar det verkligen inte. Hade jag varit den som svurit hade jag skrivit ”Fan också” men det låter jag bli eftersom jag är en ordentlig tjej.

Jag måste berätta om mitt första kärleksbrev. Mina barn skrattar hysteriskt åt Davids försök och tar ofta upp detta och asgarvar.
Nu ska du förstå att på ”min tid” skickade vi lappar och inte snapchats. Och lilla David gjorde verkligen allt för att jag skulle få den finaste lappen. Han lade inte till ett snapchatfilter utan han klistrade på bokmärken runt om hela pappret med fina blommor. Och mitt på pappret hade han skrivit med den finaste stilen han kunde. Jag såg hur mycket han hade suddat och gjort om. Texten han skrev var verkligen fin 😉 ”Du min ljuva duva”. FÖRLÅT David att vi skrattar än idag men det var bara för sött! Jag ser fortfarande lappen framför mig.

Jag kommer ihåg att jag blev jättegenerad och röd som en tomat i ansiktet när jag fick lappen. Om jag inte minns helt fel så fick han en puss för besväret.
Som sagt det var 100 år sedan men han satte ett starkt intryck hos mig. Det var nog det som var meningen.

Och tänk, vi har nog bokat en resa i augusti….

Jag ska berätta om det bästa jag vet nu på sommaren! Det är inte de sena sommarkvällarna, havets brus i öronen eller all Cava man dricker vid poolen. Nä, det är så mycket enklare. Jag älskar ”trappkaffe”. Och Mira älskar att mamma älskar ”trappkaffe”.
Det är en himla härlig stund på dagen som både jag och Mira längtar efter. Nu ska du få veta vad det är.

Det är så invecklat så att det innebär att vi dricker kaffe på trappan…. Vid 17 tiden står solen på vår trappa till huset i solen. Efter en dags uppvärmning av trappstenen är den så skön att sitta på. Och där sitter jag och Mira och pratar om livet och umgås med 100% fokus på oss, kramas och myser. Ibland läser vi varsin bok eller lyssnar på musik. Alltså det är så löjligt att något så enkelt är så underbart. Det är min och Miras stund.

Igår satt vi där igen och Miras kompis Amanda fick vara med. MEN, Mira låg typ och sov i mitt knä med feber och halsont. Det kom från ingenstans!

Japp den traditionella fotbilden för i år. Mira hade Amanda och Casper på badbesök igår. Plötsligt kom Mira och mådde jättedåligt. Lillsnärtan hade feber och kunde inte prata så ont hon hade i halsen… Och vad har jag vaknat med tror du? MEN, trappkaffet ställs inte in för det. Vid 17 ser du oss två där. Sittandes tillsammans och bara är.

.. är nog en hel del faktiskt. Och som tur är vet jag inte om alla dåliga sidor hos mig själv. Jag är lyckligt ovetande med andra ord. Jag kan dock tänka mig några grejer som JAG hade stört mig på om jag hade träffat mig.

– Jag kan hoppa från ett samtalsämne till ett annat utan förvarning. Det kan liksom dyka upp en bild eller tanke i mitt huvud och då kommer det bara ut.
– Jag har alltid lust och ett driv att göra saker men när det väl kommer till kritan orkar jag inte och hittar anledningar att slippa
– Jag lovar alltid för mycket
– Jag tar gärna platsen i centrum..
– Ibland tappar jag bara fokus fullständigt och svävar iväg. Jag hör inte vad andra säger 🙈

MEN, det är bra att jag vet vad andra (kanske) stör sig på. Då kan jag ändra på det, är jag olyckligt ovetande händer det ingenting. Kan du komma på något som du hade stört dig på hos dig själv? Eller du är helt perfekt?

Jag glömde berätta att vi firade skolavslutningen på Sjöbo Kaffestuga igår och det är kakbuffé för 95 kr. Mira åt två kolakakor….