Igår var vi i min stad, Malmö. Det är där jag hör hemma och känner mig också ”himma”. Jag bodde där i ett par år innan jag kom tillbaka till Veberöd igen. Vi gjorde ett besök på Malmöfestivalen. Jag ÄLSKAR det. Dofterna av all världens mat, folket, musiken och livet. 

Hela Gustav Adolfs torg är smockat med mat från alla världens hörn och folk som köar för att köpa mat…

Jag tog en Langos som vanligt. Det är alltid de längsta köerna till de ställen som säljer det.

Sen ”överraskade” vi Mira att det var A36 på stora scenen. Hon lider verkligen när jag spelar min ”orten musik” och spelar cool som jag har skrivit om innan. Hon skrattade gott när hon insåg vem som intog scenen men sen stod hon faktiskt och gungade till gunget som hela Stortorget gjorde. Orten hade kommit till orten.

I morgon är det Timbuktu- Malmös stolthet och vi är lite sugna på att åka in igen. På fredag avslutar Molly hela festivalen och då vill vi också dit. Äsch vi flyttar in i ett tält på torget helt enkelt.

När vi gick hem gick dom där hand-i-hand, pappa och dotter. Jag blev så himla rörd! Så fint. Så tryggt. Så kärleksfullt. Att hålla pappas hand som trettonåring är en känsla. Fint.

Mira fick sina churros och jag fick min stund i min stad. Mitt hemma.

Första dagen efter semestern igår, jag överlevde men jag somnade som en stock i mannens knä innan middagen. Sen satt jag där och inser att jag inte skulle kunna att somna på natten och vara dödligt trött idag. Det är som när jag rökte för 17 år sedan, jag visste att det var så idiotiskt men ändå satt jag där med ciggen i flabben…

Angående rökningen hur det kom sig att jag klarade av att sluta.
Jo, jag träffade mannen i mitt liv, Fredrik, som var ickerökare. Han sa väldigt tydligt
– Du får röka hur mycket du vill, men jag tänker inte hångla med dig. 
Dagen efter slutade jag och jag har inte börjat igen….

Alltså kolla antalet olästa mail som väntade mig idag… Är det galet? JA! Sen hade jag 118 interna meddelanden i vårt personalsystem.
Jag har att göra men det händer så himla mycket roliga saker på företaget just nu så jag vill bara jobba och jobba!

Jag har fått så mycket härlig energi sen semestern. Gud så skönt!

HÄR hittar du blusen jag har på mig på bilden, I love it!!! Jag ska köpa en i varje färg…

Nu har jag varit hemma ett par dagar och idag börjar jag jobba. Jag har redan kommit på saker som jag absolut inte saknar med Spanien:

1. Munsår….
Jag har fått världens största tjottablänga på underläppen som inte vill läka. Nu har det gått upp på överläppen också. HATAR det. Det gör ont, det är äckligt och gör det svårt att äta.

2. Syrsor…
Lätet av dom. Det var SÅ högt och sen plötsligt blev det alldeles tyst så att man kunde njuta igen. MEN… sen började dom om med sin opera vid poolen.

3. Välja var man ska äta…
Det är i-landsproblemet om vilken restaurang man skulle välja. Jag som oftast valde mindre bra skämdes som en tok

4. Välja vilken strand… 
Spanienkusten är ju FULL av stränder, vilken ska man välja, den, den, den eller den. Elle-belle-bi

5. Dra på sig våta bikinibyxor när man kissat…

6. Lotteri när man handlar…
Ja ska du vara ekonomisk tar du det spanska märkena men då vet du inte ett dugg vad du får. Ibland är det nitlott och ibland är det vinst.

7. Stå med allt skrammel i plånboken och inte fatta ett dugg….
Jaaaa jag hatar alla euromynt. Jag känner mig alltid så dum när jag står där och skramlar och rotar för att få fram rätt myntsort

8. Sol- och krämångest…
Har jag solat för mycket, för länge, för kort, för mycket solkräm, för lite solkräm och varför har jag INTE fått någon färg.

9. Abbi Mimmi…. 
Ja, det är det jag saknar allra minst. Den lilla killen som kom till poolen prick halv fem. Han hade så roligt men det hade inte vi andra. Han skrek mest hela tiden och han skrek nästan bara två ord… ABBIIIIIIII MIMMIIIIIIII. Mannen gick alltid från poolen när han kom. Så pass var det.

MEN, ändå så pratar vi redan nu om nästa års semester =) Så konstigt 😉

En restaurang jag valde på min mat-väljar-dag var Dinastia i Punta Prima. Det var verkligen tur att vi bokade i förväg för där var sååååååå lång kö! Jag har aldrig sett något liknande till en restaurang,

VILKET COOLT STÄLLE! Jag var alldeles tagen och gapade stort när jag kom dit. Där var så mycket att titta på.

Vi satt lite tokigt precis vid ingången och det stressade mig en del med folkflödet (jag är super-känslig för det) och alla som rusade förbi samt åsynen av den lååååååånga kön.

Maten kom nog på 10 minuter, helt galet, men allt var nog på löpande band så poppis som det var att äta där. Jag tog pekinganka och då kom en kock ut med en hel anka och skar det åt mig. EN HALVA!

Sen äter man det som en tacos ungefär med gurka, purjolök och sås. Det är verkligen min favorit. Jag ville egentligen ha crispy duck men det var slut.

Mira tog en Pad Thai, men det var sådär enligt henne. Vi tog med det hem som doggybag som jag och mannen käkade dagen efter till lunch. Det var lite smaklöst men ändå helt okej.

Fredrik käkade något väldigt starkt, men gott enligt honom. Jag smakade inte för då hade jag nog dött. Jag gör det ofta av stark mat nämligen.

Dinastia är ett otroligt häftigt ställe med god mat. Dock lite stressigt mitt i högsäsongen såklart. Om vi går till Dinastia igen så kommer vi att välja en mycket tidigare tid för att äta. Det kommer vi nog att göra rent allmänt för det är väldigt stor skillnad på servicen beroende på vilken tid man äter.

Om du bokar så välj ett bord utomhus- utomhus, där är så fint och mycket lugnare. Då sitter du vid en damm med Koifiskar.