De flesta av er känner mig bättre som mitt alias ”Vampyren”
Men tro det eller ej, jag har ack ett namn!

Gabriel heter jag såklart, mammas enda son. Mammas enda hopp.
Jag har inte varit med på mammas blogg särskilt mycket då jag alltid tyckte det känts lite konstigt. Varför vill folk läsa om min mammas liv? Och varför ska folk veta vad jag säger och tycker?
Jag är inte särskilt intressant, dock så har ni säkert läst om mina smarta kommentarer och när jag skämt ut mig i skolan.

Mamma har hintat om att det är dags för en av hennes barn att ta nästa steg och flytta från henne och Skåne, till er som har gissat på att det äntligen blivit dags för Vampyren att lämna sin grotta så kan jag berätta för er att det är helt rätt!
Det känns konstigt om jag ska vara ärlig. Det tog mig nästan en vecka (eller två) att förstå att det faktiskt är på riktigt.
Jag tror inte att mamma har kopplat det än, då hon mer gör planer om hur mitt pojkrum ska se ut när jag lämnat boet. Sorgen kommer slå henne när det väl är dags ska ni se.

Flyttlasset går mot Kalmar, och jag vet direkt vad ni tänker; Kalmar? Varför Kalmar?
Svaret är att jag gått och blivit kär i en smålänning som har stulit mitt hjärta totalt. Ni har kanske sett henne några gånger på senaste tiden under titeln ”Gabriels kärlek Alexandra” vilket jag tycker är en rätt bra titel. Alexandra har varit min bästa vän i snart 11 år och har alltid funnits där för mig som en stödpelare genom allt. Kan inte tänka mig att spendera mitt liv med någon annan människa.

Att lämna Skåne känns faktiskt förvånansvärt enkelt. Jag har min familj och mina vänner här, men jag kommer säkert komma ner stup i kvarten för att träffa alla mina nära och kära. Mamma kommer ju till 100% att komma upp till mig och Alexandra varannan helg, men hon har ett extra rum som väntar på henne; det var nämligen kravet för att jag skulle få flytta så långt ifrån henne.

Det var det lilla stora om mig egentligen, allt jag har kvar att säga är väl VAMPYREN OUT! *Mic Drop*

// Gabriel aka Vampyren

Blivande sambo-bilden är ju ett måste!

Jadå, det är lördag som vanligt. Gabriels kärlek Alexandra är hos oss (dock lite trött efter en natt på jobbet). Vi hänger framför tv:n och äter lördagsgodis. Det är nog som i det flesta familjerna i Sverige. 

Idag har jag pysslat med mannens tomatplantor och planterat om. Ja, du läste rätt MANNENS… Men något har hänt med mig för jag vill pyssla med blommor hela tiden. Jag har fått nån knäpp i skallen. Det går snart över, i alla fall när jag tagit död på alla… Snart, väldigt snart.

Hej vännen, är det bra med dig?

Idag hade lilla Elise feber och ”mojmoj” och ”babbamoffa” gick förbi och lämnade en My little Pony tidning och några Geisha som hon älskar. Då menade Cornelia att vi skämmer bort henne =).
Så det första jag gjorde när jag kom hem var att ringa till Cornelias mormor och bad henne genast sluta skämma bort henne… Mormorn lovade att lyda.
Rätt ska vara rätt! Får inte vi skämma bort vårt barnbarn får inte min mamma skämma bort sina =)

Igår kom hjärtat och åt lunch med mig, bara hon och jag <3

Idag fick jag lite besked av min läkare angående mina konstanta förkylningar. På röntgen visade sig att jag har något på mina bihålor och gångarna till öron och käke. Antagligen en kronisk bihåleinflammation. Så nu ska jag till öron näsa hals för vidare utredning. Det ska bli skönt om jag slipper vakna nätter för att jag inte kan andas. Denna veckan har det inte blivit mycket sömn, jag är ett ras. 

Mannen och jag lånade grannens hund och tog en promenad ikväll. Jag har tipsat någon som inte mår bra att gå ut och fota tre vackra saker varje dag. Nu tog jag det tipset till mig själv, dock orkade jag inte redigera dom.

Nä, ingen jättebra dag idag. Jag är så trött så trött så trött så trött och idag bröt jag ihop av trötthet (och lite annat). BLÄ…..