Att alltid ha lätt till tårar

Jag är en av de som har så lätt för att fälla tårar. Du vet en sån unge som alla andra kallar ”lipsill”, tramsig, löjlig och jobbig. Jag fick ofta höra suckar och se himlande ögon och det gjorde inte saken bättre. Då bölade jag för den sakens skull.
Jag vet inte hur ofta jag fick höra; – Men skärp dig, det är inget att böla för, äsch vad du är löjlig och mycket annat, vad bölar du nu för?
Jag kunde inte bara skärpa mig, jag KAN inte bara skärpa mig. Mina känslor sitter liksom utanpå kroppen och minsta lilla tecken eller signal om att något inte är bra så börjar dom där känslorna skapa utslag som om jag vore hyperallergisk. Det börjar med röda kinder och slutar i tårar. Ja, du vet en sån där lipsill….. Du har säkert suckat åt någon sådan och tyckt att personen är skitlöjlig och måste skärpa sig.

TYVÄRR har Mira (och Cornelia) ärvt min allergi mot negativa känslor. Hon precis som jag gråter väldigt lätt och vad tror du jag har tänkt, JO, – Men skärp dig Mira det är inget att gråta åt. Vilken hycklare jag är.

Jag funderar på vad man kan göra? Ingen kan ju ändra min, Miras eller Cornelias personlighet och känslighet. Jag har alltid varit så. Varför är det vi känsliga som ska skärpa oss och inte ni runt omkring som ska tänka er för? Varför ska det vara vi som är onormala när det borde vara jättenormalt med mycket känslor och empati?

Jag funderar på hur vi kan hjälpa Mira. Det är inte kul att alltid ta till tårarna, det är inget man väljer, dom bara kommer. Ska jag peppa henne att det är okej med känslor, eller ska jag göra som alla andra gjort med mig och bara vifta bort det. Det kvittar egentligen hur man gör, båda sätten känns fel.
Har du något bra tips? Jag vill att Mira ska må bra, och ett sätt att må bra på är att visa känslor men det är inte accepterat överallt…

Tack för att du lyssnade, jag är faktiskt ledsen över just denna saken idag.

Dsc086551841437615554160050.jpg

När någon säger ” Åh vad du är känslig” – beror det kanske på att det är någon som är okänslig?

  1. Som person tycker jag att man har rätt att utrycka sina känslor (naturligtvis på ett bra sätt). Det är aldrig bra att hålla allting inne, till slut exploderar man bokstavligt talat. Bamsekramar till fina Mira ❤️❤️❤️❤️

  2. Jag är blir också lätt rörd,kanske inte alltid sånt som andra gråter till. Jag har väldigt lätt för att gråta om jag ser tex djurveterinären på tv,så numera byter jag kanal. Och en annan sak jag alltid börjar lipa för,är om man är i kyrkan,och när dom börjar spela psalmer,spelar ingn roll om det är begravning,bröllop eller dop,då börjar jag. Jag har också alltid varit känslig som barn,men det sitter lite i än,tror det är svårt att ”skärpa” till sig,jag lyckades då inte.

  3. Oj vad jag känner igen mig i det du skriver, är precis likadan,( och hatar det emellanåt, tänk om jag bara kunde stoppa tårarna ibland) och har tyvärr inget bra tips att komma med. Min son har tyvärr ärvt detta, och jag kan säga att vara kille med denna egenskap är inte lättare.

  4. Vet du, jag är likadan. Blir gråtmild för det mesta men släpper inte fram det jämt utan sväljer. Men det är inte bra!!

    Jag tänker så här, det är aldrig fel med känslor. Jag skulle stärka Mira i alla känslor. Gråter hon för att hon är ledsen å andras vägnar skulle jag sätta ord på det. Samtidigt skulle jag vid ett annat läge prata med henne att är någonannan ledsen kan man gråta med personen men inte ta över känslan. Attans vad svårt det är o förklara kortfattat!🤔🙄

    O säg aldrig till någon att det är trams o va ledsen, har fått höra det så många gånger själv o aj vad ont det gör!! Men tänka det kan man😉.
    Kram från en som sväljer allt för många tårar 😥.

    1. Tack fina Jenni, du har så rätt. Det som är svårt är att hon kan gråta bara vi säger till henne att hon inte tvättade händerna efter toalettbesöket.. Eller varför hon inte borstat tänderna. Stackars unge… Och mamma såklart 😉

      1. Amen, så va jag som liten också o idag med men för andra saker. Skitjobbigt o va så känslig. Sätt upp en lapp i badrummet som påminner om dessa saker så kanske det löser den saken?

        Tur att Mira har en mamma som förstår henne även om det är svårt många gånger för oss vuxna att förstå de små känslor ❤

  5. Jag tänker genast att ni precis som jag är högkänsliga. Innan jag fick ord på min HSP-personlighet med känslor all over hela tiden så kände jag mig att det var en förbannelse, men nu ser jag det som en gåva. Tänk hur fint det är att HA känslor, att förstå och leva sig in i saker. Att våga känna, min son är som jag och det enda man kan göra är att följa vågorna och acceptera. Kramas och visa kärlek, det är okej att gråta och känna. <3

  6. Vet du Fnulan jag är faktiskt lite avundsjuk på er alla som har lätt att visa känslor. Jag har alltid stängt in alla mina känslor både ilska och sorg och det är svårt att lära sig att det är okej med känslor och det är viktigt att visa hur man känner. Jag mår också dåligt när jag känner av negativa energier men jag har inte verktygen för att visa hur ledsen eller arg jag blir, även om det har blivit lite bättre med åren.

    Du, Mira och Cornelia är helt fantastiska alla 3, ändra er aldrig bara för att andra tycker att ni är löjliga.

  7. Jag könner igen mig också blir väldigt lätt gråtmild men biter ihop och släpper inre alltid fram det. Men tycker inte det äe så bea heller bättre att låta de komma. Så gråt på 😀❤️

  8. Jag gråter jag skrattar och lever å gråter och bryr mig om andra var dag.jag gråter när jag är arg, glad ledsen, lycklig.
    Nära till skratt,, en tornado drar förbi men ilskan är borta innan man hunnit med, gråta en skvätt och få vackra ögon, bubblar i kroppen som sockerdricka känslor måste ut ut innan allt exploderar i kaskader av känslor.så man kan bli harmonisk
    Att vara känslomänniska är något bra och borde lyftas fram, man är empatisk,stark å lyhörd ,ha ett djup å en ständig oro att alltid vara tillags inte såra nån, inte lämna nån utanför.

  9. Jag har också alltid haft väldigt lätt till tårar, när jag är arg blir jag riktigt förbannad och när jag är glad är jag överlycklig, helt enkelt en riktig känslomänniska. Dessutom har jag ADHD. Ibland är det jobbigt och ibland är de det fantastiskt men det är inget jag kan bli av med eller träna bort. Min mamma har alltid stöttat mig i mina känslor och aldrig fått mig att känna mig annorlunda eller som att de är fel att vara som jag är och det är jag verkligen så evigt tacksam för. Blev retad av många barn för att jag hade lätt för att gråta och min låtsaspappa förstod sig inte alls på mina känslor eller lyssnade på dom vilket tyvärr är något som satt lite spår i mig och fick mig att känna mig annorlunda.

  10. Jag tror att du ska uppmuntra. Inte själva gråtandet i sig även om det är ok att gråta. Mer att du inte ska nämna tårarna alls och inte heller trösta på ett medömkande sätt, utan trösta på ett mer positivt sätt. Typ glatt tonläge och försöka säga något positivt. T.ex om hon blir ledsen för att något hon gjort har blivit fel så kan du ge en kram och säga med positiv ton att ”Det blev lite fel men det är inte hela världen.” Men jag tycker absolut att det är viktigt att få veta att det är ok att gråta.

  11. Så där kan jag också vara. Det värsta är när jag har en sådan dag när jag är ute på fotbollsplan som domare och måste hålla känslorna i schack. Det är bra träning att då bita ihop. Jag har egentligen inga tips. Tycker det är bra att ha nära till känslorna och det kanske inte är vi som ”ska skärpa oss”. Det kanske är andra som ska våga visa sina känslor mer så att det blir ”normalt” att ha nära till tårarna.

  12. Jag har också väldigt nära till mina känslor och har precis som du fått höra att jag är alldeles för känslig och bara borde skärpa till mig.
    Som vuxen har jag insett att jag är en känslig person med nära till tårar och stora leenden (så osvenskt att le för mycket). Det i sin tur gör att barnen har fått lära sig att det är normalt att gråta när det behövs. Däremot behöver de inte skrikgråta bara för att höras över allt annat.

  13. Åh, så jag kan känna igen mig i det här! Jag har också nära till mina känslor och kan gråta både av glädje, ilska och när jag blir ledsen. Det behöver inte ens vara särskilt illa för att jag ska börja gråta och det är nog det som jag tycker är jobbigast. Folk tror att jag håller på att gå under helt och att något verkligen är jättefel. Själv kan jag önska att folk inte gjorde en så stor grej av det (dom jämför ju med hur hemskt något måste vara för att dom ska gråta och utgår från det) Har du pratat med dom om hur dom vill att du hanterar det? Vill dom ha tröst, pepp eller att du inte gör en grej av det?

  14. Hej vännen!!!
    Jag är själv en av dom som har lätt till gråt.
    När jag ser någon som är ledsen och gråter då gråter jag också.
    eller när jag tycker det är tufft och blir trängd här i livet m,m
    Men jag ser det så här om man har lätt att visa sina känslor
    hur man mår m,m
    så har man ett gott hjärta och omtänksam.
    Kramis ❤️❤️❤️
    Ps första gången jag skriver här men har läst din blogg ett tag
    Och jag älskar följa den❤️

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..