Att få lov att vara osocial

Alla tror att jag är den som gillar att stå i centrum, älskar att prata med alla. Det är alltid jag som får sitta med de som är tysta på festen. Det är jag som förväntas dra igång partajet med min humor och glada humör. Du kan inte ana hur mycket jag HATAR DET! Jag är ingen sällskapsdam eller clown.

Jag är faktiskt osocial om jag får välja. Jag gillar att vara hemma med familjen. Att jag umgås med folk och är supertrevlig är egentligen inte min grej och ibland är det fruktansvärt påtvingat. Min man säger att det inte stämmer eftersom jag pratar med allt och alla.
Ja, det är sant men det är ett beteende jag har präntat in i min hjärna att man ska vara trevlig och snäll mot ALLA. Bara för det behöver jag ju inte tycka om det. Det är som en roll som jag spelar och egentligen får mig att må ganska dåligt.

Varje år när vi åker på semester så bestämmer jag mig för att vara ”otrevlig”. Kanske inte otrevlig i dina ögon men i mina. Det innebär att jag vill vara en enstöring och inte känna behovet att prata med allt och allt utan att vara anonym och lite av en enstöring, Vara ifred helt enkelt. Varje förbaskade år går det åt pipsvängen. Det finns alldeles för många som mig där ute, vi möts som magneter. Jag önSkar ibland att jag hade en förmåga att vara osynlig och bara kunna stänga av. Jag vill få lov att vara ifred, anonym och trist.

Så… om du bjuder in mig på fest, sätt mig inte med den där man får dra ut orden på. Jag mår skitdåligt av det och kan inte slappna av och vara mig själv. Då kommer masken på och rollen börjar spelas. Jag vill bli underhållen ibland och inte alltid underhålla <3

  1. Ida skriver:

    Håller med föregående talare, hatar då det uppstår en tystnad.
    Sedan kan inte allt alltid vara på topp man måste få ha skit dagar 🙂

  2. Så viktigt inlägg, det där när folk får en bild av en och så måste man fortsätta att vara så för att andra tror att det är den man är. Jag är sån som blir otroligt obekväm med människor som sitter tysta utan att säga något, du vet som när man själv märker sig själv säga ”fint väder idag” och dem ”Ja…” sen en lång tystnad, det blir till sist som att man själv ska behöva hålla låda fastän man inte alls vill. Otroligt obekvämt verkligen :-o, jag gillar precis som du att bli underhållen istället :).

  3. Bella skriver:

    Så kan de vara och de är inte helt ovanligt. Man blir ofta satt i en obehaglig sits och för att gömma sig så åker masken på

  4. Therese skriver:

    Åh, sånt där är så otroligt viktigt att man tänker på när man bjuder folk på fest.Jag kan känna igen mig lite i det du skriver. Jag är introvert och blir så sjukt trött att vara social, men jag är samtidigt ganska social som person (i rätt miljö) och tar lätt på mig en ganska drivande roll även om jag egentligen inte vill.. När jag var yngre var jag däremot otroligt blyg och då var fester med bordsplacering en pina.. Minns speciellt två tillfällen..ena gången blev jag placerad med ett par som var lika blyga som mig..Det blev en knäpptyst och jättelång middag…En annan gång hamnade jag vid två väldigt ”sociala” personer som kände varandra och som bara pratade med varandra, totalt över huvudet på mig, hela middagen. Ganska skönt ändå minns jag, hehe.

  5. Masale skriver:

    Exakt!! Precis så känner jag också mig… Jag har ett jobb där jag behöver vara glad, ha utstrålning, vara piggast, vara inspirerande, vara på topp alltid… Men ibland behöver man bara korta stunder på kontoret, med stängd dörr och bara släppa mungiporna lös…de faller… Och då kommer den – kommentaren : Är du sur?? suck…

    Brukar vara väldigt tyst när jag kommer hem, säger att jag inte är sur ledsen eller nåt sånt, jag vill bara vara avslappnad.

    Har allt det där ganska naturligt…men det bästa som finns är ju hemma med familjen som älskar mig som jag är 🙂

    Kram

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..