Att få lov att vara osocial

Alla tror att jag är den som gillar att stå i centrum, älskar att prata med alla. Det är alltid jag som får sitta med de som är tysta på festen. Det är jag som förväntas dra igång partajet med min humor och glada humör. Du kan inte ana hur mycket jag HATAR DET! Jag är ingen sällskapsdam eller clown.

Jag är faktiskt osocial om jag får välja. Jag gillar att vara hemma med familjen. Att jag umgås med folk och är supertrevlig är egentligen inte min grej och ibland är det fruktansvärt påtvingat. Min man säger att det inte stämmer eftersom jag pratar med allt och alla.
Ja, det är sant men det är ett beteende jag har präntat in i min hjärna att man ska vara trevlig och snäll mot ALLA. Bara för det behöver jag ju inte tycka om det. Det är som en roll som jag spelar och egentligen får mig att må ganska dåligt.

Varje år när vi åker på semester så bestämmer jag mig för att vara ”otrevlig”. Kanske inte otrevlig i dina ögon men i mina. Det innebär att jag vill vara en enstöring och inte känna behovet att prata med allt och allt utan att vara anonym och lite av en enstöring, Vara ifred helt enkelt. Varje förbaskade år går det åt pipsvängen. Det finns alldeles för många som mig där ute, vi möts som magneter. Jag önSkar ibland att jag hade en förmåga att vara osynlig och bara kunna stänga av. Jag vill få lov att vara ifred, anonym och trist.

Så… om du bjuder in mig på fest, sätt mig inte med den där man får dra ut orden på. Jag mår skitdåligt av det och kan inte slappna av och vara mig själv. Då kommer masken på och rollen börjar spelas. Jag vill bli underhållen ibland och inte alltid underhålla <3

  1. Självklart ska man få och kunna vara precis den man vill. Jag är ofta osocial och en ensamvarg, har alltid varit den som är väldigt obekväm och helst ställer mig i ett hörn så jag kanske blir osynlig. Stå på dig. Kram

  2. Förstår precis! Är nog likadan och känner likadant. Och beter vi oss annorlunda kan man uppfattas negativt och som ”sur” fastän man bara vill vara lite ifred.
    Kram på dig och trevlig helg ❤️

  3. Du är precis som jag!!! Fy vad hemskt det är att alltid behöva ”prestera”. Jag får ofta höra ”Men du som är så glad jämnt”. Jo, förvisso, men det är ju för att jag har valt att leva mitt liv i glädje istället för att vara bitter och sur. Men som Mia Skäringer sa ”Jag är inte kroniskt glad”. Och det uttrycket använder jag ofta! All love, sweetie ❤️

  4. Ja,var dig själv ! Det är ju det som är skönt med att vara 47. Låt ingen bestämma över dig.Sätt ner foten och lev ditt liv som du vill . Ok,du skriver humoristiskt,men för det ska du inte behöva vara nån underhållsdam,allafall inte utan att ta betalt . Kram och trevlig helg .

  5. Hear hear! Jag är precis som du!!!

    Jag får jobba med mig själv för att inte vara så ”hjälpnödig och pratnödig” och sluta spela ett clownspel för andras skull. Men det är svårt för vem vill egentligen uppfattas som tyst, trubbig eller avvisande. De flesta av oss vill ju bli uppfattade som positiv, glad trevlig och verkligt social! Det är ju så mkt lättare för andras skull.
    Men jag vill ju själv välja vem jag vill prata med på ett djupare plan. Jag vill inte ägna min semester eller kvällens fest till att tvingas in i sociala spel där jag ger av all min energi. Det betyder att jag måste vakta mig själv så att jag inte ställer så många följdfrågor på en liten mening som utväxlas.

    Problemet för mig uppstår när människor som jag känner sedan innan tror att jag är sur, tycker att jag är konstig eller att jag har förändrats till något dom inte känner mm….
    De förstår inte att jag via mitt beteende säger ”nej” till dom för att jag säger JA till mig själv genom att tänka på mig själv och min egen energibank. För konstant minus på ett energi-bankkonto slutar med energikonkurs vilket jag har erfarenhet av.
    Så mitt stora mysterium i livet är hur jag ska få en bra balans på det kontot. Den koden har jag inte knäckt fullt ut ännu….

  6. Kärlek till dig vännen! Se till att umgås mer med vänner som du bara kan vara dig själv med. Som du kan vara tyst tillsammans med. Som du inte känner att du behöver ”underhålla”. Då kanske du får energi till de där andra stunderna också, eller så övar du ditt huvud på att du inte måste vara den som roar hela tiden <3
    Kramar

  7. Det får jag också höra ofta att jag allt får igång andra att prata och få igång festen. Jag själv tycker inte alls att det är så, men samtidigt kan jag tycka att det är kul att få den komplimangen ändå.

  8. Känner så igen mig! Var alltid den som var clownen fast jag inte direkt vill vara det! Nu är jag helst hemma och bara vill vara själv😂 Förstår att det känns jobbigt, det kan ta så mycket energi!

  9. Är ingen clown men känner igen hur jobbigt det kan vara att vara den som hela tiden behöver ta ansvar för samtalet, den som startar och den som håller det levande…🌸💕

  10. Åh vilken igenkänning! Jag har börjat reflektera över det också, särskilt de senare åren. Jag har blivit mer introvert, orkar inte med förväntningarna på att vara social överallt. Skönt nu när vi lämnat Sverige för att övervintra utomlands, nu är det bara jag och mannen. Nya relationer med helt nollställda förväntningarna. Känns skönt.

  11. När jag läser ditt inlägg inser jag att vi är väldigt lika du och jag på det här området. Bara för att man är väluppfostrad och har förmågan att prata trevligt och glatt med alla, innebär det inte att man alltid vill det. Men det tas för givet. Jag är otroligt osocial på semestern som kompensation för sociala överdoser under året.

  12. Jag kan känns igen mig lite i det du skriver. Jag är ibland så anpassningsbar att det slår tillbaka på mig själv. Jag jobbar på att vara lite mer osocial för jag trivs i min ensamhet mer och mer. Och då känner jag mig nästan otrevlig…

  13. Exakt!! Precis så känner jag också mig… Jag har ett jobb där jag behöver vara glad, ha utstrålning, vara piggast, vara inspirerande, vara på topp alltid… Men ibland behöver man bara korta stunder på kontoret, med stängd dörr och bara släppa mungiporna lös…de faller… Och då kommer den – kommentaren : Är du sur?? suck…

    Brukar vara väldigt tyst när jag kommer hem, säger att jag inte är sur ledsen eller nåt sånt, jag vill bara vara avslappnad.

    Har allt det där ganska naturligt…men det bästa som finns är ju hemma med familjen som älskar mig som jag är 🙂

    Kram

  14. Åh, sånt där är så otroligt viktigt att man tänker på när man bjuder folk på fest.Jag kan känna igen mig lite i det du skriver. Jag är introvert och blir så sjukt trött att vara social, men jag är samtidigt ganska social som person (i rätt miljö) och tar lätt på mig en ganska drivande roll även om jag egentligen inte vill.. När jag var yngre var jag däremot otroligt blyg och då var fester med bordsplacering en pina.. Minns speciellt två tillfällen..ena gången blev jag placerad med ett par som var lika blyga som mig..Det blev en knäpptyst och jättelång middag…En annan gång hamnade jag vid två väldigt ”sociala” personer som kände varandra och som bara pratade med varandra, totalt över huvudet på mig, hela middagen. Ganska skönt ändå minns jag, hehe.

  15. Så viktigt inlägg, det där när folk får en bild av en och så måste man fortsätta att vara så för att andra tror att det är den man är. Jag är sån som blir otroligt obekväm med människor som sitter tysta utan att säga något, du vet som när man själv märker sig själv säga ”fint väder idag” och dem ”Ja…” sen en lång tystnad, det blir till sist som att man själv ska behöva hålla låda fastän man inte alls vill. Otroligt obekvämt verkligen :-o, jag gillar precis som du att bli underhållen istället :).

  16. Håller med föregående talare, hatar då det uppstår en tystnad.
    Sedan kan inte allt alltid vara på topp man måste få ha skit dagar 🙂

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..