Nej nej jag lever (knappt…)

Ja, men jag förstår du väntade dig att någon skulle komma in här och meddela att Fnulan avlidit i den där j*vla backträningen. Men se där, kärringen var segare än djävulsbacken minsann.. Kräkkänsla och ångest mötte mig däruppe på toppen, men även en jäkla stolt känsla. För att snabbt gå över till kräkkänsla igen. But I did it.

Emma och jag har spenderat tid tillsammans mellan 10-13 och det visade sig att det blir nog inte bara en träningspeppare i Emma för mig. Vilken underbart härlig tjej. Så jäkla klok och sjukt häftig. Hon har räckt fingret ett par gånger till döden och hela hon är en inspiration. Kan hon kan fan jag med. Pinsamt vore annat.

Planen framöver, jo en vecka nu 30 minuters pulshöjande aktivitet, sen kommer Emma att lägga på lite efterhand. Hon hade en perfekt plan. Kolla in hennes blogg för det kan vara så att hon skriver hur hon tänkt göra med mig. Tillsammans ska vi hjälpa varandra att komma igång, Emma har sin egen rehabträning och jag har min lathet. Så tillsammans kan vi göra underverk. För mig är det ren tur att hon som PT vill ha med mig i sitt eget rehabprojekt.

Nu kör vi brudar, är du också på? 30 minuter om dagen låter inte allvarligt farligt.

 Hit ska jag….. just sprungit 6 km och strålar som en sol av lycka. Jag ser själv stoltheten i mina ögon. Vårruset…. Japp då joggar jag!

LOADING..